Lyckliga små stunder...
I tisdags blev jag inbjuden till niornas avslutningsmiddag. Dom som går i nian nu hade jag i skolan när dom var 6 år. Och jag är bjuden till deras avslutningsmiddag. Det är bara personal på skolan som betytt extra mycket för dom under åren eller som gjort starkt intryck på dom som blir bjudna. Och jag har blivit bjuden! =)
Där är många i den ordinarie personalstyrkan som tydligen har blivit väldigt avundsjuka och nära på "förbannade" att jag har blivit bjuden och inte dom...men är det verkligen mitt problem? Knappast!
Jag är lycklig för att just jag har blivit bjuden...och skiter faktiskt i att inte dom har blivit bjudna!
Härom dagen pratade jag med en annan tjej som jag oxå haft i skolan när hon var liten. Hon går i ettan på gymnasiet nu. Hon sa att jag var den hon kom ihåg mest ifrån Fritidstiden...och jag var där minst. Hon kom ihåg att hon blev alltid så glad när hon skulle vara på Fritids när jag var där. Hon älskade att vara på Fritids då. Hon ville inte gå hem när pappan kom och skulle hämta henne!
Då känner man....att man har nog gjort ett rätt så bra jobb ändå under dom här åren!
Och "mina barn" har gjort minst lika stort intryck på mej som jag gjort på dom! Kommer alltid att minnas mina små sötingar...som nu börjar bli stora.
Vissa har man lärt att knyta skorna...någon har man lärt att läsa...och nån har man spelat fotboll med så många eftermiddagar att det inte ens går att räkna!
"Mina barn" är inte så små längre....dom är ju nästan vuxna!
Och tack för att Ni fortfarande gör mej lycklig!
//Nettan
Där är många i den ordinarie personalstyrkan som tydligen har blivit väldigt avundsjuka och nära på "förbannade" att jag har blivit bjuden och inte dom...men är det verkligen mitt problem? Knappast!
Jag är lycklig för att just jag har blivit bjuden...och skiter faktiskt i att inte dom har blivit bjudna!
Härom dagen pratade jag med en annan tjej som jag oxå haft i skolan när hon var liten. Hon går i ettan på gymnasiet nu. Hon sa att jag var den hon kom ihåg mest ifrån Fritidstiden...och jag var där minst. Hon kom ihåg att hon blev alltid så glad när hon skulle vara på Fritids när jag var där. Hon älskade att vara på Fritids då. Hon ville inte gå hem när pappan kom och skulle hämta henne!
Då känner man....att man har nog gjort ett rätt så bra jobb ändå under dom här åren!
Och "mina barn" har gjort minst lika stort intryck på mej som jag gjort på dom! Kommer alltid att minnas mina små sötingar...som nu börjar bli stora.
Vissa har man lärt att knyta skorna...någon har man lärt att läsa...och nån har man spelat fotboll med så många eftermiddagar att det inte ens går att räkna!
"Mina barn" är inte så små längre....dom är ju nästan vuxna!
Och tack för att Ni fortfarande gör mej lycklig!
//Nettan