Tradet...
Usch va tråkigt allting är.
Jag blir aldrig frisk...
Jag har alltid ont...och för att jag har ont så kommer jag ingenstans i min rehabilitering. Jag kan inte ens göra dom enklaste övningarna för då får jag ännu mer ont... Onda dumma cirkel.
Jag hatar detta! Jag är så trött på att vara trött på att jag har ont hela tiden!
Och med alla motgångar så dalar humöret... Längre och längre ner i deprissionsdalen... Jag faller fritt och ingen tar emot. Jag slår i kanterna på vägen ner och blir mer och mer "märkt" av mitt fria fall ner i D-dalen. Och bara tanken på att ingen står där längst nere och tar emot gör att jag faller ännu fortare...
Livet blev inte alls som jag hade tänkt...
Och det gör mig förbannad och ledsen och besviken. Och jag kan inte låta bli att undra vad jag gjorde fel eller varför just jag förtjänar så mycket skit...
Och tack vare Satans bästa vän, min största ovän, Smärtan, så kommer jag ingenstans. Jag bara finns kvar på samma ställe i livet och kommer ingenstans. Förutom neråt, ner i D-dalen.
Jag vill inte vara med längre. Jag har fått nog! Nog av allt! Jag är inte jag längre...
Aaah piss och mög och bajsröv!!!
När fan ska det vända? Kommer det att vända? Någonsin?
Jag vill inte "vänta och se"... Jag orkar inte...
Jag orkar verkligen inte mer...
Jag har ingenting...ingen gnista...inget hopp...ingen lust...ingen tro... Ingenting!
The End
//N