Nettski

Nu e jag äntligen ledig! Eller ja...jag är ju arbetslös. Fram t.o.m. den 7/1 (mammas & Hannas födelsedag..).
Men det är så förbaskat härligt att veta att man inte behöver gå till jobbet på hur länge som helst... =)
Sen har jag iofs bara fått två månader till efter det men det är bättre än inget.

Det var ju ett tag sedan jag skrev.
Så jag har två saker som ploppar upp i huvet som jag måste berätta.

Vi kan börja med en tråkig sak.
Jag har blivit misshandlad på jobbet. Det var ett barn som sparkade mig ca. 50-60 gånger. Det tog mest på mina smalben så dom är fulla av blåmärken. Sen försökte barnet bita mig och slå mig.
Men jag var så införnaliskt förbannad så jag fick omänskliga krafter och bar barnet (fortfarande sparkandes och skrikandes, har även blåmärke på mina armar...) bort till rektorsexpeditionen.
Sen skakade hela jag i ca 20 minuter av allt adrennalin (jag kan inte stava till det).
Det ska mycket till för att jag ska bli riiiiiktigt RIKTIGT förbannad å den här gången blev jag det. Visst jag kan bli arg annars, riktigt arg. Men förbannad ska det som sagt mycket till för att jag ska bli...

En annan sak var ju att det var jordbävning här i Agusa (tydligen på ett eller annat ställe oxå....). Hela huset hoppade och gungade och saker trillade ur bokhyllan och Jana trillade ur sömnen. Hon sa att hela sängen hoppade.
Själv var jag här nere med katterna och fattade först inte alls vad som hände. Jag undrade varför Jana stog där uppe och hoppade allt vad hon kunde i golvet...jag kunde ju inte gärna ha väckt henne för jag var ju knäpp-tyst.
Sen hann jag tänka för en millisekund att det måste vara en jordbävning men den tanken slog jag bort nästan snabbare än jag hann tänka den. Vi har ju inte jordbävningar i Sverige. Framför allt inte i skåne och absolut inte i Agusa.
Sen dundrade det igen. Denna gången var det inget skalv utan det var Jana som kom nerfarande för trappan och frågade vad det var som hände. Jag fattade ju ingenting så jag visste ju inte. Jag tog ficklampan och gick ut för att kolla om jag såg någon eldsvåda efter en explosion eller kanske ett flygplan som kraschat...men nej. Det var mest kallt så jag gick in rätt fort igen.
Jana ringde Rolf. Han blev rädd. När Jana ringde. Sen ringde jag till pappa. Han hade varit vaken och märkte oxå av det. Sen tänkte jag att det var morfar som hade kokt pannan och exploderat upp hela sitt hus...men det var det inte det heller. Han hade inte ens märkt av det....
Vi läste på aftonbladet och hörde på radion (via telefonen när jag pratade med pappa.) att det var ett jordskalv...
Tänk....ett jordskalv...här....i Skåne...fy f*n va fräckt!

När jag kom till jobbet frågade ju alla om man hade märkt det eller vad man gjorde.
Fast en kille...Han hade fått allt lite om bakfoten...men var rätt söt ändå...
-Duuu Aneeeette....Kände du virvelvinden imorse?
Gulligt va?

Nej nu ska jag och Jana alldeles strax till Tomelilla och "hälsa på" Farfar Nisse. Det är ju ett år sedan idag han gick bort.
Vi ska nog åka så fort Jana kommer från julbordet hon är och äter med jobbet.

Julen är rätt stressig här hemma i Familjen Nilsson så jag kan inte garnatera att jag skriver mer...i år...

Men i så fall...

God Jul & Gott Nytt År!!

Stor kram till eder alla från  Nettan, den balla!!