Vi va helt ute å cyklade asså....
Igår så var vi ute i trägården och pysslade lite. Jag började dra upp ogräs ur en rabatt där det redan växer små små "buskar" med lila blommor på. Vi hade kommit överens att vi skulle göra det tillsammans så blev det inte så drygt...
Men det fanns ju andra grajjor som oxå skulle göras... Så det blev att jag stod där själv ett tag men sen gav jag upp. Dels för att det tog för lång tid (jag var tydligen för noggrann enligt Jana...) och dels för att det var för jävla tradit.
Jana hon planterade olika blommor i rabatterna och flyttade några från en rabatt till en annan. Det blev så bra så.
Sen skulle hon göra lite i "rabatten från helvetet"... Men hon noppade bara å då tyckte jag att så kunde hon ju inte göra.
Men hon ville inte ta ner händerna längst ner mot marken vilket hade inneburit att dom ej hade varit synliga för henne men för alla andra små och stora kryp som kanske fanns bland "snåren"...
Jag förstår henne ju såklart och ska det bli något gjort där får vi nog bara noppa å sen får det vara bra. Sen får man liksom göra om igen när det har växt upp...
När vi hade pysslat lite, löst lite korsord/läst bok, fikat på rabarberpaj med vaniljsås så var det dags att ta tag i maten.
Vi hade sallad kvar sen i lördes då vi grillade karré så den skulle ju ätas upp. Så igår grillade vi kycklingfiléer. Mums!
Jana e så duktig på att marinera å krydda och sånt. Det var supergott.
Jag tror att jag tvättade kanske 5 maskiner tvätt igår men på hela helgen kanske 10. Känns skönt. Å så har det fått hänga ute å torka. Sen luktar det så himla gott.
När vi då hade ätit så skulle ju filtar (som används som stolsdynor), böcker, korsordstidningar, tvätt å sånt tas in snabbt som fan för vi skulle se LA Ink. Men det kunde vi ju titta i himlen efter. Det var hockey.... Danmark-Schweitz.( Vem fan sitter å ser den matchen??!!)
Så vi bestämde oss för att cykla en runda. Så ut i vida världen bar det. Å bra gick det...det gör ju lätt det i nerförsbacke.
Det var varmt och skönt i luften och naturen var rogivande och väldoftande. Väl framme vid infarten till Rugeröd, där vi skulle svänga upp, hände något.... Konditionen gick hem och tröttheten och flåset hängde sig på ryggen på oss (ja på mej i alla fall...). Vi flåsade och svettades och den varma och tidigare sköna luften blev mest klibbig och bastuvarm. Vi cyklade förbi Rugeröd och blev utskällda....av tre ettriga små hundar... Sen fick vi gå lite.... Puuuh jobbigt...
Sen så cyklade vi lite igen och fick syn på stora vägen (trodde vi) så vi svängde av där. Då springer en vildsvinsunge ut från skogen följd av ett,två,tre....,ytterligare 8 (!!!!) vildsvinsungar. Shit majbritt va vi blev rädda. Där det finns ungar finns det oftast en mamma oxå....och vildsvinsmammor är inte att leka med. Vad skulle vi ta oss till. Jo vi försökte ringa till Rolf.
Ingen mottagning...cykla en halvmeter till vänster, fortfarande ingen mottagning. Cyklade lite till höger, fortfarande ingen mottagning. Vi stod där säkert en kvart och velade om vi skulle köra där förbi eller inte. Ja...nej...ja...nej...jag vet inte.
Livet passerade i revy....Skulle vi överleva....? Vågar vi? Vi chansade.....
Och klarade det! Just där, där vildsvinen hade sprungit ut, fanns en åtelplats... Inte så himla konstigt då kanske att där var så många vildsvinskids å åt.
När vi väl hade kommit undan med livet i behåll cyklade vi...å cyklade...å cyklade...å cyklade tills jag trodde att benen skulle trilla av. Vi lyckades komma in på en väg som var "grusad" med stenar stora som bakpotatisar. Inte världens lättaste att cykla på.... Dessutom var min sketcykel värdelös. Man växlade och en halv minut senare fattade cyklen att man hade växlat. Då var det ofta för sent. Då hade jag redan fått hoppa av cykelhelvetet för att jag inte kunde ta mej upp för nån liten skitbacke.
Den där stora vägen vi tyckte oss ha sett....den var betydligt längre bort än alldeles runt hörnet. Jag tror vi cyklade i kanske 15 minuter till innan vi kom ut på vägen. Där gick det bättre att cykla. Och där kom den där varma, sköööna luften tillbaka.
När vi hade kommit upp för en låååång backe stannade vi och bara stod lite. Tittade på den fina omgivningen som hade ett blommande körsbärsträd vart man än tittade. Andades in den sommriga luften som doftade av sommarblomster.
Sen blev jag rastlös och vi cyklade hem. Det blev en runda på ca en och en halv timme. Skönt! Man känner sig nyttig!!
Att man sen hade problem med att komma ner för trappan imorse gör kanske inte så mycket.... ; p
Idag ska D inte komma till skolan. (Fick ett sms av hans mamma igår.) Hade jag inte varit bortlovad till Yngsjö i eftermiddag hade jag stannat hemme idag. Men eftersom jag ändå ska jobba i eftermiddag kan jag lika gärna köra till jobbet som vanligt idag. Å eftersom jag ska göra det så kaaanske jag borde gå å duscha nu.....
Japps! Det måste jag!
Ha en bra dag alla!!
//Nettski
Men det fanns ju andra grajjor som oxå skulle göras... Så det blev att jag stod där själv ett tag men sen gav jag upp. Dels för att det tog för lång tid (jag var tydligen för noggrann enligt Jana...) och dels för att det var för jävla tradit.
Jana hon planterade olika blommor i rabatterna och flyttade några från en rabatt till en annan. Det blev så bra så.
Sen skulle hon göra lite i "rabatten från helvetet"... Men hon noppade bara å då tyckte jag att så kunde hon ju inte göra.
Men hon ville inte ta ner händerna längst ner mot marken vilket hade inneburit att dom ej hade varit synliga för henne men för alla andra små och stora kryp som kanske fanns bland "snåren"...
Jag förstår henne ju såklart och ska det bli något gjort där får vi nog bara noppa å sen får det vara bra. Sen får man liksom göra om igen när det har växt upp...
När vi hade pysslat lite, löst lite korsord/läst bok, fikat på rabarberpaj med vaniljsås så var det dags att ta tag i maten.
Vi hade sallad kvar sen i lördes då vi grillade karré så den skulle ju ätas upp. Så igår grillade vi kycklingfiléer. Mums!
Jana e så duktig på att marinera å krydda och sånt. Det var supergott.
Jag tror att jag tvättade kanske 5 maskiner tvätt igår men på hela helgen kanske 10. Känns skönt. Å så har det fått hänga ute å torka. Sen luktar det så himla gott.
När vi då hade ätit så skulle ju filtar (som används som stolsdynor), böcker, korsordstidningar, tvätt å sånt tas in snabbt som fan för vi skulle se LA Ink. Men det kunde vi ju titta i himlen efter. Det var hockey.... Danmark-Schweitz.( Vem fan sitter å ser den matchen??!!)
Så vi bestämde oss för att cykla en runda. Så ut i vida världen bar det. Å bra gick det...det gör ju lätt det i nerförsbacke.
Det var varmt och skönt i luften och naturen var rogivande och väldoftande. Väl framme vid infarten till Rugeröd, där vi skulle svänga upp, hände något.... Konditionen gick hem och tröttheten och flåset hängde sig på ryggen på oss (ja på mej i alla fall...). Vi flåsade och svettades och den varma och tidigare sköna luften blev mest klibbig och bastuvarm. Vi cyklade förbi Rugeröd och blev utskällda....av tre ettriga små hundar... Sen fick vi gå lite.... Puuuh jobbigt...
Sen så cyklade vi lite igen och fick syn på stora vägen (trodde vi) så vi svängde av där. Då springer en vildsvinsunge ut från skogen följd av ett,två,tre....,ytterligare 8 (!!!!) vildsvinsungar. Shit majbritt va vi blev rädda. Där det finns ungar finns det oftast en mamma oxå....och vildsvinsmammor är inte att leka med. Vad skulle vi ta oss till. Jo vi försökte ringa till Rolf.
Ingen mottagning...cykla en halvmeter till vänster, fortfarande ingen mottagning. Cyklade lite till höger, fortfarande ingen mottagning. Vi stod där säkert en kvart och velade om vi skulle köra där förbi eller inte. Ja...nej...ja...nej...jag vet inte.
Livet passerade i revy....Skulle vi överleva....? Vågar vi? Vi chansade.....
Och klarade det! Just där, där vildsvinen hade sprungit ut, fanns en åtelplats... Inte så himla konstigt då kanske att där var så många vildsvinskids å åt.
När vi väl hade kommit undan med livet i behåll cyklade vi...å cyklade...å cyklade...å cyklade tills jag trodde att benen skulle trilla av. Vi lyckades komma in på en väg som var "grusad" med stenar stora som bakpotatisar. Inte världens lättaste att cykla på.... Dessutom var min sketcykel värdelös. Man växlade och en halv minut senare fattade cyklen att man hade växlat. Då var det ofta för sent. Då hade jag redan fått hoppa av cykelhelvetet för att jag inte kunde ta mej upp för nån liten skitbacke.
Den där stora vägen vi tyckte oss ha sett....den var betydligt längre bort än alldeles runt hörnet. Jag tror vi cyklade i kanske 15 minuter till innan vi kom ut på vägen. Där gick det bättre att cykla. Och där kom den där varma, sköööna luften tillbaka.
När vi hade kommit upp för en låååång backe stannade vi och bara stod lite. Tittade på den fina omgivningen som hade ett blommande körsbärsträd vart man än tittade. Andades in den sommriga luften som doftade av sommarblomster.
Sen blev jag rastlös och vi cyklade hem. Det blev en runda på ca en och en halv timme. Skönt! Man känner sig nyttig!!
Att man sen hade problem med att komma ner för trappan imorse gör kanske inte så mycket.... ; p
Idag ska D inte komma till skolan. (Fick ett sms av hans mamma igår.) Hade jag inte varit bortlovad till Yngsjö i eftermiddag hade jag stannat hemme idag. Men eftersom jag ändå ska jobba i eftermiddag kan jag lika gärna köra till jobbet som vanligt idag. Å eftersom jag ska göra det så kaaanske jag borde gå å duscha nu.....
Japps! Det måste jag!
Ha en bra dag alla!!
//Nettski
Kommentarer
Postat av: Sandra the Best
Amen alltså Sandra! Jag har ju inte kommenterat inlägget. Det är schysst ju!
Nu har jag iofs redan hört alla smaskiga detaljer om cykelturen men ändå - kommentera mera folk!!!
Trackback