Nettski

Igår var den sämstaste dagen på hela terminen. D gjorde mej sååå förbannad. Hela dagen. Hyss hyss olydnad trots och hyss. Det syntes tydligen på mej att jag var förbannad oxå för när jag mötte Johanna på skolgården så frågade hon:
-Hur e det Anette? Vad har hänt?
Jag gick med bestämda steg mot skolan och bara skakade på huvudet, efter kom D med en massa ursäkter och förklaringar....
Jag hörde hur Johanna skyndade på honom och att hon avfärdade hans försök att förklara för henne hur allt låg till.

Sen skulle vi  ut på spindeljakt....
För att göra en lååång historia kort så stack han ifrån mej efter det att han inte hade fått som han ville.
Det är det värsta jag vet. När han sticker. Och det vet han oxå.
Men den här gången sprang  jag inte efter honom. Jag stod på samma ställe i 5-10 minuter och till slut kom han. Han bad om ursäkt för att han inte hade lyssnat och för att han stack iväg.
Jag blev glatt överraskad och var inte ett dugg arg på honom men frågade om han förstod att han gjort fel och om han förstog varför jag hade blivit arg. Han förstog.
Ibland överraskar han en positivt. OFTA överraskas man positivt!

Jag måste bara berätta en sak som hände härom dagen i skolan.

Läraren sa att barnen ofta kunde vara taskiga mot sig själva. Säga t. ex; -Usch va dålig jag är på att rita, jag kan ju ingenting. Jag är sämst!
Camilla (läraren) sa att man ska tro på sig själv och vara snäll mot sig själv.

Då säger en 7-årig kille:
-Jag är aldrig dum mot mej själv! Jag älskar mej själv!

Tänk om alla hade haft det lika lätt med självförtroendet.... =)

Trevlig helg alla!

Loppis på söndag!


Kram kram kram!        //N