Ullared, eller inte Ullared...?
Ja det är frågan...
Just nu lutar det åt Ullared. Gött!
Jag vill ju så gärna dit!
Har varit och jobbat i Everöd idag. Pratade lite med Camilla då. Hon va i Ullared förra året och köpte en massa julklappar. Och billigt var det! Jag försökte tona ner mina egna förväntningar lite med att antyda något i stil med;
-Det man har tänkt sig att det skulle vara billigt kanske inte alls är så mycket billigare där, än nån annanstans.
-Fast det är det, sa Camilla!
Oh my gnock! Shit pommes frites!
Jag tror jag kommer att döööö om det är så där himmelskt billigt allting.
Jag som ÄÄÄÄLSKAR 10-kronorsmarknader i (vanliga) affärer annars... Hur faasen ska detta sluta?
Jag kan se mej själv springa runt på Ge Kås (jag VET att det heter så och inte "Ullared"....) och plocka ner i vagnen en himla massa som Jana sen kommer att plocka upp och fråga:
"-Vad ska du med den här till?" eller "Vad ska vi ha 14 självlysande diskborstar till?" eller "Varför behöver du 9 olika bädd-set med alla karaktärerna från Vänner på?" eller "När hade du tänkt att DU skulle börja golfa då?" (samtidigt som hon pekar på den fullt utrustade golfbagen i rosa plysch för endast 199:-)
Ja det skulle kunna sluta illa imorgon....men det ska nog gå bra!
Så...off I go!
Ullared, here we come!
//N
Just nu lutar det åt Ullared. Gött!
Jag vill ju så gärna dit!
Har varit och jobbat i Everöd idag. Pratade lite med Camilla då. Hon va i Ullared förra året och köpte en massa julklappar. Och billigt var det! Jag försökte tona ner mina egna förväntningar lite med att antyda något i stil med;
-Det man har tänkt sig att det skulle vara billigt kanske inte alls är så mycket billigare där, än nån annanstans.
-Fast det är det, sa Camilla!
Oh my gnock! Shit pommes frites!
Jag tror jag kommer att döööö om det är så där himmelskt billigt allting.
Jag som ÄÄÄÄLSKAR 10-kronorsmarknader i (vanliga) affärer annars... Hur faasen ska detta sluta?
Jag kan se mej själv springa runt på Ge Kås (jag VET att det heter så och inte "Ullared"....) och plocka ner i vagnen en himla massa som Jana sen kommer att plocka upp och fråga:
"-Vad ska du med den här till?" eller "Vad ska vi ha 14 självlysande diskborstar till?" eller "Varför behöver du 9 olika bädd-set med alla karaktärerna från Vänner på?" eller "När hade du tänkt att DU skulle börja golfa då?" (samtidigt som hon pekar på den fullt utrustade golfbagen i rosa plysch för endast 199:-)
Ja det skulle kunna sluta illa imorgon....men det ska nog gå bra!
Så...off I go!
Ullared, here we come!
//N
Jag har en dålig känsla....
Ja, det har jag... Det känns inget bra det här.
Jag tror inte att jag kan följa med till Ge Kås på fredag.
Deprimerande? Ja...såklart.
Jag har ju aldrig varit där...Jag vill ju dit...Jag vill ju kunna säg:
-"För när jag var i Ullared, på Ge Kås då hittade jag" ... "det där var myyyycket billigare i Ullared."
För egentligen finns det väl inte många utomsocknes-människor som kallar Ge Kås för just Ge Kås. Utan det är Ullared, rätt och slätt.
Fram till för ett par år sedan (helt sant) trodde t.o.m. jag (även det helt sant) att Ullared det var ett shoppingcentra (-center?) där allting var billigare än i resten av Sverige. Att "på" Ullared kunde man köpa på sig 100 par strumpor för 10 spänn. Eller 50 tröjor för en hundring...
Nu vet jag att Ullared inte är något shoppingcenter (-centra?) utan....ett samhälle...eller by...eller en ort av större eller mindre format...
Och att det overkliga billighetspalatset heter Ge Kås!
Om det fortfarande är så himla billigt återstår ju att se. På fredag. Om jag nu kan följa med vill säga...
Jag hoppas...
//N
Jag tror inte att jag kan följa med till Ge Kås på fredag.
Deprimerande? Ja...såklart.
Jag har ju aldrig varit där...Jag vill ju dit...Jag vill ju kunna säg:
-"För när jag var i Ullared, på Ge Kås då hittade jag" ... "det där var myyyycket billigare i Ullared."
För egentligen finns det väl inte många utomsocknes-människor som kallar Ge Kås för just Ge Kås. Utan det är Ullared, rätt och slätt.
Fram till för ett par år sedan (helt sant) trodde t.o.m. jag (även det helt sant) att Ullared det var ett shoppingcentra (-center?) där allting var billigare än i resten av Sverige. Att "på" Ullared kunde man köpa på sig 100 par strumpor för 10 spänn. Eller 50 tröjor för en hundring...
Nu vet jag att Ullared inte är något shoppingcenter (-centra?) utan....ett samhälle...eller by...eller en ort av större eller mindre format...
Och att det overkliga billighetspalatset heter Ge Kås!
Om det fortfarande är så himla billigt återstår ju att se. På fredag. Om jag nu kan följa med vill säga...
Jag hoppas...
//N
Det var en gång...
...ett par händer. Inte vilka händer som helst. Nej detta var Händerna!
Deras uppgift var att se till att skapa blogginlägg. Men det var så svårt för dom i den bistra kylan att några blogginlägg sällan kom till världen.
Ty i deras universum och på deras planet, planeten Bord, var det så kallt så kallt, att inga händer kunde vistas allt för länge där.
För då hade dom förfrusit och trillat av från sitt moderskepp.
En dag trotsade Händerna kylan. Dom hade bestämt sig för att klara av den 15 gradiga kylan. Den här gången skulle det bli ett blogginlägg.
Händerna började med att bestiga berget Dator. Det är sällan enkelt. Inte heller denna gång. Händerna snavade, halkade, gick vilse och upplevde en förförlig massa med bekymmer. Men dom visste att det fanns ingen anledning att ge upp och vända tillbaka. Så dom stretchae lite och gav sig upp igen.
Väl där började deras huvudsakliga uppgift. Den som dom hade gått en 28 årig utbildning för att klara av.
Skapa ett blogginlägg!
Det gjorde man genom att noga trycka ner upphöjningar på berget Dator. Upphöjningarna byggdes sen i sin tur ihopa till en typ av farkost som används som spaningsfordon i cyberspace.
Händerna var redo. Dom satte genast igång.Upphöjningarna trycktes ner gång på gång. Och visst gick det bra den här gången. Dom hade hopp om att för första gången i 15 gradig kyla, få iväg ett blogginlägg ut i cyberspace. Men höghöjdsarbetet tog ut sin rätt...Händerna kände att orken började tryta. Men dom var fast beslutna att slutföra sitt uppdrag.
Men så plötsligt! Maskineriet som styr Händerna...bara slutade att fungera. Det kom liksom inte fram några order om vad Händerna skulle göra, vilka upphöjningar som skulle tryckas ner...ingenting. Vad hade hänt?
Hade maskineriet förfruset? Hade det kanske trillat av moderskeppet?
För varje sekund som Händerna stod orörliga på Dator blev dom bara kallare och kallare...
Hur skulle dom ta sig ur den här knipan? Dom visste inte...Dom började tvivla på att någonsin komma därifrån i helt skick...
Plötsligt börjar moderskeppet röra sig från planeten Bord in mot planeten Vedlår. På något oförklarligt sätt upplever Händerna att dom nu lyfts från Dator och svävar jämsides med moderskeppet. Händerna känner att dom måste ta sina sista krafter och samarbeta med moderskeppet för att förhoppningsvis rädda blogginlägget och sig själva. Och välden!
Händerna sträcker sig mot den eldsprutande gassoldaten. Soldaten förstår vad som måste göras och samarbetar från första sekund av deras möte. Händerna lyfter upp soldaten och med gemensam kraft trycker dom på avfyrningskappen och tänder fyra svävande eldar. Händerna känner att dom inte orkar mer, snart förfrys dom.
Moderskeppet rör sig vidare i detta paralella universum och närmar sig nu planeten alldeles strax söder om dom svävande eldarna; Planeten Soffbord.
Där tänds nu 3 nya eldar men dom här svävar inte...dom är mer kontrollerade inuti behållare.
Snabbast möjligt vänder nu moderskeppet tillbaka mot planeten Bord. Där tänds två stående eldar och på den angränsande planeten Fönsterkarm tänds en vulkanliknande eld. Men denna vulkanliknande eld sprutar inte lava utan den utsöndrar väldoft, för att moderskeppet ska få all energi det behöver för att i sin tur få Händerna att avsluta sitt uppdrag.
När moderskeppet återigen dockar på rymdstationen Stol så känner Händerna, så fort dom tar mark på planeten Bord att bestigningen av berget Dator denna gång inte kommer att bli några som helst problem. Och att ett blogginlägg med största sannolikhet absolut kommer att få sin jungfruresa i cyberspace.
Och dom har rätt!
Blogginlägget, som fick namnet; "Det var en gång...", är nu på hemligt uppdrag någonstans i cyberspace. Och har du tur så kanske det landar på en portal nära dej!
Znipp Znapp Znut zå var zagan zlut zooooooooooooooom
//N <------ vänd datorn så bli "N:et" ett Z... Fräckt!
P.S Jag ville bara berätta att här är j*vligt kallt hemma.... D.S
Deras uppgift var att se till att skapa blogginlägg. Men det var så svårt för dom i den bistra kylan att några blogginlägg sällan kom till världen.
Ty i deras universum och på deras planet, planeten Bord, var det så kallt så kallt, att inga händer kunde vistas allt för länge där.
För då hade dom förfrusit och trillat av från sitt moderskepp.
En dag trotsade Händerna kylan. Dom hade bestämt sig för att klara av den 15 gradiga kylan. Den här gången skulle det bli ett blogginlägg.
Händerna började med att bestiga berget Dator. Det är sällan enkelt. Inte heller denna gång. Händerna snavade, halkade, gick vilse och upplevde en förförlig massa med bekymmer. Men dom visste att det fanns ingen anledning att ge upp och vända tillbaka. Så dom stretchae lite och gav sig upp igen.
Väl där började deras huvudsakliga uppgift. Den som dom hade gått en 28 årig utbildning för att klara av.
Skapa ett blogginlägg!
Det gjorde man genom att noga trycka ner upphöjningar på berget Dator. Upphöjningarna byggdes sen i sin tur ihopa till en typ av farkost som används som spaningsfordon i cyberspace.
Händerna var redo. Dom satte genast igång.Upphöjningarna trycktes ner gång på gång. Och visst gick det bra den här gången. Dom hade hopp om att för första gången i 15 gradig kyla, få iväg ett blogginlägg ut i cyberspace. Men höghöjdsarbetet tog ut sin rätt...Händerna kände att orken började tryta. Men dom var fast beslutna att slutföra sitt uppdrag.
Men så plötsligt! Maskineriet som styr Händerna...bara slutade att fungera. Det kom liksom inte fram några order om vad Händerna skulle göra, vilka upphöjningar som skulle tryckas ner...ingenting. Vad hade hänt?
Hade maskineriet förfruset? Hade det kanske trillat av moderskeppet?
För varje sekund som Händerna stod orörliga på Dator blev dom bara kallare och kallare...
Hur skulle dom ta sig ur den här knipan? Dom visste inte...Dom började tvivla på att någonsin komma därifrån i helt skick...
Plötsligt börjar moderskeppet röra sig från planeten Bord in mot planeten Vedlår. På något oförklarligt sätt upplever Händerna att dom nu lyfts från Dator och svävar jämsides med moderskeppet. Händerna känner att dom måste ta sina sista krafter och samarbeta med moderskeppet för att förhoppningsvis rädda blogginlägget och sig själva. Och välden!
Händerna sträcker sig mot den eldsprutande gassoldaten. Soldaten förstår vad som måste göras och samarbetar från första sekund av deras möte. Händerna lyfter upp soldaten och med gemensam kraft trycker dom på avfyrningskappen och tänder fyra svävande eldar. Händerna känner att dom inte orkar mer, snart förfrys dom.
Moderskeppet rör sig vidare i detta paralella universum och närmar sig nu planeten alldeles strax söder om dom svävande eldarna; Planeten Soffbord.
Där tänds nu 3 nya eldar men dom här svävar inte...dom är mer kontrollerade inuti behållare.
Snabbast möjligt vänder nu moderskeppet tillbaka mot planeten Bord. Där tänds två stående eldar och på den angränsande planeten Fönsterkarm tänds en vulkanliknande eld. Men denna vulkanliknande eld sprutar inte lava utan den utsöndrar väldoft, för att moderskeppet ska få all energi det behöver för att i sin tur få Händerna att avsluta sitt uppdrag.
När moderskeppet återigen dockar på rymdstationen Stol så känner Händerna, så fort dom tar mark på planeten Bord att bestigningen av berget Dator denna gång inte kommer att bli några som helst problem. Och att ett blogginlägg med största sannolikhet absolut kommer att få sin jungfruresa i cyberspace.
Och dom har rätt!
Blogginlägget, som fick namnet; "Det var en gång...", är nu på hemligt uppdrag någonstans i cyberspace. Och har du tur så kanske det landar på en portal nära dej!
Znipp Znapp Znut zå var zagan zlut zooooooooooooooom
//N <------ vänd datorn så bli "N:et" ett Z... Fräckt!
P.S Jag ville bara berätta att här är j*vligt kallt hemma.... D.S
Jag kom på en sak!
Jo alltså...
Det var ett tag sedan jag bloggade...
Så jag tänkte att...jag får väl blogga lite...så nu gör jag det....bloggar lite...blogg blogg...
Jag har ju helt tappat gnistan...stinget..."the feeling" liksom...
Jag har glömt hur man gör. När man bloggar alltså...
Förr kunde jag, enligt mej själv, alltid (njaa...inte alltid kanske) få till ett bra inlägg som samtidigt var lite småroligt...
Men nu...nu kan jag inte längre. Det bara går inte.
Jag försöka att komma på roliga saker att skriva samtidigt som fingrarna springer om varandra på tangentbordet...Men det går bara inte...
Jag tror att jag har gått in i den klassiska "väggen".
Som han skidåkaren gjorde. Anders Södergren eller vad han heter. Han gick in i väggen när han skulle "bestiga" en backe i ett lopp. Det skrevs om det i tidningen. Han var på framsidan med rubriken: VÄGGEN
Och så var det nån som hade gjort ett försök i photoshop att på ett "fyndigt" sätt placera en vägg mitt i backen...
Stackare...Ja Anders Södergren alltså. Inte fotojönsen, som antagligen var (av kvalitén på fotomontaget att döma) en av Kamrat Postens medarbetare eller nåt...
Nåja...aaaaaany how!
Den där väggen...
Den väggen jag har gått in i är nog "Bloggväggen".
(Vet inte om det är ett vedertaget uttryck...men om det inte är det så tar jag copyright på det nu. Pax för det! Eller hur det funkar...)
Jag har liksom haft bly i händerna när jag har skullat/velat skriva. Eller så har jag varit totalt tom på idéer. Eller så har det varit det ena eller så har det varit det andra...
Sen så har jag glömt bort det. Bloggandet. Inte tänkt på det alls... Å sen nu så bara...
Var det som ett kall....usch nej det var det inte alls. Tar tillbaka! Delete delete delete!!
Det var som...något annat men inte alls Gudaktigt på något sätt... Bara så att vi är överens...
Jag bara började skriva... Och nu har jag kommit hit... Det var väl bra?
Vi får väl se om den där "Väggen" är bakom mej nu...eller om jag bara gick runt den och nu står jag framför den igen....
Som sagt...det återstår att se!
Ha det hejsan!!
//N
Det var ett tag sedan jag bloggade...
Så jag tänkte att...jag får väl blogga lite...så nu gör jag det....bloggar lite...blogg blogg...
Jag har ju helt tappat gnistan...stinget..."the feeling" liksom...
Jag har glömt hur man gör. När man bloggar alltså...
Förr kunde jag, enligt mej själv, alltid (njaa...inte alltid kanske) få till ett bra inlägg som samtidigt var lite småroligt...
Men nu...nu kan jag inte längre. Det bara går inte.
Jag försöka att komma på roliga saker att skriva samtidigt som fingrarna springer om varandra på tangentbordet...Men det går bara inte...
Jag tror att jag har gått in i den klassiska "väggen".
Som han skidåkaren gjorde. Anders Södergren eller vad han heter. Han gick in i väggen när han skulle "bestiga" en backe i ett lopp. Det skrevs om det i tidningen. Han var på framsidan med rubriken: VÄGGEN
Och så var det nån som hade gjort ett försök i photoshop att på ett "fyndigt" sätt placera en vägg mitt i backen...
Stackare...Ja Anders Södergren alltså. Inte fotojönsen, som antagligen var (av kvalitén på fotomontaget att döma) en av Kamrat Postens medarbetare eller nåt...
Nåja...aaaaaany how!
Den där väggen...
Den väggen jag har gått in i är nog "Bloggväggen".
(Vet inte om det är ett vedertaget uttryck...men om det inte är det så tar jag copyright på det nu. Pax för det! Eller hur det funkar...)
Jag har liksom haft bly i händerna när jag har skullat/velat skriva. Eller så har jag varit totalt tom på idéer. Eller så har det varit det ena eller så har det varit det andra...
Sen så har jag glömt bort det. Bloggandet. Inte tänkt på det alls... Å sen nu så bara...
Var det som ett kall....usch nej det var det inte alls. Tar tillbaka! Delete delete delete!!
Det var som...något annat men inte alls Gudaktigt på något sätt... Bara så att vi är överens...
Jag bara började skriva... Och nu har jag kommit hit... Det var väl bra?
Vi får väl se om den där "Väggen" är bakom mej nu...eller om jag bara gick runt den och nu står jag framför den igen....
Som sagt...det återstår att se!
Ha det hejsan!!
//N