Idag...
...har varit en sån där dag som liksom bara passerat...utan att man tänkt nåt vidare på allt runt om.
Mamma har varit här och "sparkat mej i r*ven". Hon hjälpte mej att städa sovrummet...så gjorde jag klart toan...som varit ett projekt sen i lördags...
Jag har liksom inte kunnat förmå mej att göra klart....Min ork...finns inte...Jag bara finns...utan ork...
Men idag blev det alltså gjort....men det tog en jäkla tid....men det gjordes. Mamma var bäst. Hon städade sovrummet och bäddade rent...planterade blommor till trappan...dammsög lite här och där...diskade....
Och jag gjorde klart toan....mycket mycket ansträngande...
Och imorgon....är det en ny dag....vad ska jag då ha ångest för att jag inte orkar med....?
Vi får se...
Å du ängel där på andra sidan datorskärmen...någonstans mellan traktorrejsing och haråskådning...
Hoppas du känner denna stora kram som jag skickar till dej...den är full av kärlek...
Och jag vet att du/ni tänker på mej. Jag tänker på er varje dag. Saknar er...livet är inte detsamma utan er och era galna upptåg. Utan dej och dina tokigheter. Utan lille prins A och hans fantastiska tankar och otippade men ack så värdefulla utsagor och förklaringar om allt här i livet. Utan Mr R och hans oändliga kunskap om ovesäntligheter och hans kloka tankar och varma och peppande ord.
Ni är ovärdeliga....
Så...nu är det nog med deppigheter för idag....orkar inte mer...
//N
Mamma har varit här och "sparkat mej i r*ven". Hon hjälpte mej att städa sovrummet...så gjorde jag klart toan...som varit ett projekt sen i lördags...
Jag har liksom inte kunnat förmå mej att göra klart....Min ork...finns inte...Jag bara finns...utan ork...
Men idag blev det alltså gjort....men det tog en jäkla tid....men det gjordes. Mamma var bäst. Hon städade sovrummet och bäddade rent...planterade blommor till trappan...dammsög lite här och där...diskade....
Och jag gjorde klart toan....mycket mycket ansträngande...
Och imorgon....är det en ny dag....vad ska jag då ha ångest för att jag inte orkar med....?
Vi får se...
Å du ängel där på andra sidan datorskärmen...någonstans mellan traktorrejsing och haråskådning...
Hoppas du känner denna stora kram som jag skickar till dej...den är full av kärlek...
Och jag vet att du/ni tänker på mej. Jag tänker på er varje dag. Saknar er...livet är inte detsamma utan er och era galna upptåg. Utan dej och dina tokigheter. Utan lille prins A och hans fantastiska tankar och otippade men ack så värdefulla utsagor och förklaringar om allt här i livet. Utan Mr R och hans oändliga kunskap om ovesäntligheter och hans kloka tankar och varma och peppande ord.
Ni är ovärdeliga....
Så...nu är det nog med deppigheter för idag....orkar inte mer...
//N
Kommentarer
Postat av: Sandra R
Jag känner kramen, håller den kvar länge. Och blir såå glad!!! ♥
Sicken tur att mammor finns, alla är de på olika sätt men de är mammor.
Sov så gott!
Trackback