Nettski

...jag bloggade då va... Men...nu kommer ett kort inlägg. En sk uppdatering av livet, mitt liv!

Jag har träffat en alldeles fantastisk människa som jag på något sätt tror att jag redan känner...

Första gången vi jobbade tillsammans och jag kom in i personalrummet och skulle vara artig och hälsa på alla så säger då den här människan, Ellinor; -Heej! (väldigt igenkännande)
-Heej! säger jag. (Precis lika igenkännande)
Någon undrar om vi känner varandra varpå E säger; -Neej...men du...har väl varit här förut..?
-Nej det har jag inte, första dan idag...svarar jag.
Sen sitter både hon och jag hela den rasten och försöker komma på hur vi egentligen känner varandra.

Dagarna och veckorna gick och varenda vän vi någonsin haft eller har har gåtts igenom. Vi hittade en gemensam nämnare men kom fram till att det inte kan vara genom henne vi känner varandra...
Inte genom fotbollen...inte genom tidigare jobb eller utbildningar.... Vi kan verkligen inte hitta källan till vår relation...

Så för att gå till båtten med detta bestämde vi att vi skulle träffas och med vinets kraft kanske på något sätt komma fram till hur vi egentligen känner varandra. För vi känner varandra! Det känns som vi har gjort det jättelänge....
Ett förslag vi har är att vi har haft en väldigt nära relation i ett tidigare liv...kanske som syskon, mamma-dotter eller kanske som käresta..kärestor...ja att vi kanske har varit ihuppa helt enkelt....

För när vi väl intog det där vinet så kom vi inte fram till någonting om hur vi kunde känna varandra...bara hur vi skulle lära känna varandra ännu mer...

En liten parentes....några dagar innan vår vin-drickar-kväll så kollade jag i några gamla skolkataloger som låg i sovrummet....
När jag gick i 8:an och E gick i suan så har jag t.o.m. ringat in henne (REDAN DÅ) och skrivit: Känns igen!
Lite läskigt...

I övrigt så rullar livet på...jobbet är underbart. Jag är ju på hemmaplan och jobbar. På Rönnowskolan i åhus. Det är verkligen som att "komma hem" och jobba. Jag känner alla och jag är "Nettan" för alla där...förutom för ett syskonpar som verkligen har problem med mitt namn...den ena kallar mej för Jossan och den andra kallar mej för Gittan...men det e okej... Jag fattar ju att dom menar mej.

Börjar trivas i "mitt" hem nu oxå... Börjar vänja mej vid att det bara är jag här. Det känns på nåt sätt...helt okej. Jag kan ju inte göra så mycket åt det, så därför väljer jag att gilla istället för att...deppa...

Mitt "nyinköpta" köksbord anländer imorgon och det kommer att få hemmet att kännas ännu mer som ett hem...
Bara en skänk och ett skåp (eventuellt en byrå) som saknas sen jävlarejden är jag på G igen!

Nu ska jag luta mej tillbaka i soffan och lyssna klart på låten som spelas...sen ska jag sova för idag!
Imorgon ska jag och Jana grilla och dricka gott...ser verkligen fram emot det! =)

God natt!

Stor kram från Nettan "Jossan, Gittan" whom ever!
(Är detta sanning...kunde jag använda detta utrikiska ord alldeles rätt? Pernilla?? Sandra?? Vad säger ni, mina "masters"??!!)