Nettski

Det finns mycket som inte någonsin blir som det har varit.
Det finns mycket som man inte tänkt på innan som dyker upp nu...

Att det faktiskt är så att hon tycker om någon annan mer än mig.
Att hon faktiskt kommer att älska den personen mer än hon älskar/älskade mig...
Att hon faktiskt ska säga saker till den personen...saker som hon inte sa till mig på flera år....fina saker...
Att hon faktiskt gladeligen håller om någon annan...
Att hon faktiskt gladeligen håller någon annan i handen när dom går på stan...
Att hon faktiskt inte går och lägger sig fastän hon borde....utan sitter uppe länge tillsammans med henne...
Att hon faktiskt inte sover ensam i sin säng...
Att hon faktiskt sover tillsammans med någon annan....
Att hon faktiskt kommer att glömma bort mig...det vi hade...
Att någon annan nu är hennes allt....att hon är någon annans allt...

Jag unnar henne allt det där. Men det gör ju fortfarande ont i mig...
Att någon annan kan få henne att känna en massa som inte jag kan få henne att känna.
Att någon annan ger henne pirr i magen....
Att någon annan ska få hennes kramar, pussar, kyssar, smek...att nån annan ska få ge henne kramar,pussar,kyssar och smek....

Jag vet inte vad jag trodde eller ville eller önskade eller hoppades....
Men jag vet i alla fall att det aldrig kommer att bli vi igen.
Och allt det där vi sa om att "vi alltid skulle finnas i varandras liv"...
Hade jag vetat att det skulle kännas så här hade jag inte sagt så där....
Jag måste liksom verkligen ta steget bort. Från allt det som har varit. Från allt som har gjorts, sagts och känts.
Ta steget bort från ett "oss" som jag inte riktigt kan spela med i...
Ett "oss" som inte innebär oss längre...
Ta steget bort från vinkvällar, kräft- och skumpakvällar, soffhäng, fjanteri, galenskap, glädje...
Ta steget bort från allt.
Ta steget bort från henne.
Ta steget bort...

Inte vända mej om....inte se saker som jag vet gör ont...

Hon har gjort sitt val.
Nu gör jag mitt.
Jag väljer att gå och aldrig mer vända mej om.
Nu går jag vidare in i mitt. Mitt eget. Mitt liv. Mitt mitt mitt....

Nu ska jag hitta den där Nettan igen. Den där Nettan som jag är. Den där Nettan som faktiskt finns och bara väntar på att få komma fram igen. Den där Nettan som formades om för att passa någon annan...
Nu ska jag hitta den där Nettan som passar mig! Inte forma mej efter någon annan. Inte gå på tå för någon... Inte hålla inne med känslor. För det vill jag aldrig behöva göra igen.
Jag ska vara där mina kramar är efterlängtade och välkomna.
Jag ska vara där mina känslor stärker och värmer och får kännas...
Jag ska vara där jag är någons allt...
Jag ska vara där någon inte kan få nog av att krama mej, pussa på mej...
Jag ska vara där någon ser mej...där någon tycker att jag är det finaste som finns, det bästa som finns!
Jag ska vara där jag blir älskad och känner mig älskad!
Där ska jag va...dit ska jag komma....jag längtar....

Nu börjar det...på nytt...nu ger jag mej ut i livet igen. På riktigt!
Nu ska jag börja se saker igen...inte bara titta utan verkligen se!
Nu ska jag börja göra saker igen...inte bara drömma utan verkligen göra!
Nu ska jag börja leva igen....verkligen LEVA!!!

Jag är redo! Jag kan inte vänta...
Idag börjar jag på nytt. Idag börjar jag leva!
Dag ett! Välkommen!

//N