Nettski

...verkligen lycklig!

Var på en av alla förskolor i kommunen. Men just på denna känner jag mig verkligen hemma, välkommen och som en i gänget liksom.

Och inte bara av personalen och barnen. Utan även av föräldrarna.

En mamma sa:
-HEJ, är DU här idag?! Va roligt!! Va kul att se dig igen! Är allt bra?
Barnet i fråga sken upp som en sol och började stoja och stimma och toka sig.
Sen sa jag det klassiska...som jag gör till alla barn jag haft under en längre tid.

-Kom och gosa med mej!
Då kom hon springandes med världens underbaraste och varmaste leende och hoppade upp i famnen på mej och gav mej en lång och härlig kram! Sånt värmer i hjärtat!
Min alldeles egen Tjolanta!

Sen var jag på en annan avdelning resten av dagen. Där har vi då en liten tjej som alltid, ALLTID bara gråter.
Sen hittar hon en famn som hon klamrar sig fast i tills hon upptäcker en annan som hon inte sett på ett tag och då gråter hon hejdlöst tills hon hamnar där.
Men idag...var inte som andra dagar.
Hon började som vanligt....men då fångade jag upp henne och ställde mig vid fönstret med henne. Sen tittade vi på alla stora svarta fåglar som flög utanför. Hon pekade. Jag frågade om hon såg fler. Då pekade hon någon annanstans....20 minuter senare var all gråt som bortblåst och kom inte tillbaka på hela dan.
Hon gick igenom varenda leksak på hela dagiset. Busade friskt med mej. Och log, skrattade och glädjeskrek om vart annat.
Alla i personalen sa att hon hade varit som en annan människa idag. Hon var så glad och det var så kul att se.

När mamman sen skulle hämta brukar oftast gråten komma tillbaka...bara för att liksom. Men inte idag. Hon sprang fram till mamma med det största leendet hon kunde åstakomma och upp i famnen. Väl där pekade hon mot mej. Och sa något totalt oförståligt men jag tror att det var något bra.
Mamman var lycklig i alla fall.

När vi sen slog ihopa avdelningarna så kom ju "mina" barn in till oss.
Då blev det gruppkram i soffan och sen busade vi så mycket att vi alla blev rosiga om kinderna.

När pappan till den ena flickan kom för att hämta henne skrek hon ut.
-NETT!!! och pekade på mig.
-Va??! Har Anette varit här idag? Va roligt!! Har ni busat mycket då?
-JAAA!

Sen fick jag ett stort leende av denna underbara pappa.
Jag har även haft storebrodern i familjen så jag är mycket bekant med alla där.
Så när dom gick sa jag att dom skulle hälsa mamma och storebror oxå.
Då sa han att det skulle han göra, "då kommer dom att bli glada"!

Jag bara älskar mitt jobb såna här dagar...
Idag älskar jag mitt liv!

Hann med ett trevligt telefonsamtal på lunchen oxå. =)
Tycker om!

Ha det hejsan!

//N