Nettski

...detta nu.

Det här med kärlek asså...vad ska det vara bra för?
Man bara går runt och plågas över obesvarade sms, undran över om man ska träffas eller inte, undran om hon känner likadant...

Antagligen hoppas man för länge när kärleken är obesvarad. Man hittar på ursäkter till dom där uteblivna "dejterna", dom obesvarade sms:en etc...
Man är helt enkelt lite trög. Att man inte bara fattar att känslorna inte är ömsesidiga.

Nej dags att gå vidare!

Så jag har utmanat mig själv. Skrivit en lista på vad jag ska "ta mig an" varje vecka.
Nästa vecka ska jag t.ex inte va någonting på FB.
Det är bra. För då slipper jag sitta och hoppas på att hon ska logga in.
Jag slipper bli besviken. Jag slipper att se. Det är bra.

Jag ska oxå äta gröt (örk) till frukost minst 1 gång.
Jag ska springa minst 1 gång.
Jag ska hälsa på morfar minst 1 gång.
En massa saker som jag ska göra.

Vi får se hur det går. Huvusaken och det stora målet är, att komma över dom här känslorna som jag har.

Hatar när man inte bara kan säga som det är...
Istället för att inte säga någonting alls.

Nu är det som det är. Jag är kär. Men ska få mig själv att bli okär.
Det ska nog gå! Det gick ju förra gången...
Jag måste bara inse att det aldrig kommer att bli hon och jag.
Först då kan jag fortsätta på min väg ut i livet igen. Den där vägen som jag såg som spikrak men som visade sig ha en och annan dold fallgrop här och där...

Nåja, "what doesn't kill you makes you stronger"!!!

På det igen bara!

Utmaningen mot mig själv börjar imorgon!
Då är det jag mot världen igen!

//N