30 och på väg....
...tillbaka till mig själv.
Idag har jag börjat skolan. Vi fick rätt så mycket information och sen gjorde vi, tillsammans med en handläggare, en idividuell läroplan...(elelr vad det nu hette). Jag kunde validera rätt många kurser med tanke på att jag har jobbat till och från i detta yrket i snart 10 år.
Men jag är så laddad för dom kurserna jag väl ska läsa. Jag kan liksom inte vänta. Vill börja NU.
Hela dan idag var avsatt för information och eventuellt då en del som skulle kunna bli klara med sin läroplan...handlingsplan...
Och jag var ju en av dom som blev klar, så jag behöver inte åka dit på onsdag. Och eftersom jag inte är bokad denna vecka pga skolstarten så blev jag ju helt plötsligt ledig...resten av veckan...=)
Så imorgon tänker jag göra något som jag aldrig skulle kunna föreställa mig att jag skulle få göra.
Jag ska åka till stockholm!!
Jag har biljetter till Skunk Anansie. Så dom ska jag se imorgon kväll. =)
Sen ska jag passa på att träffa Frida hade jag tänkt. Anders...Strössel...och eventuellt lite nya människor som jag lärt känna.
Jag blir lite pirrig i magen när jag tänker på det.
Men den vuxna, 30-åriga, tråkiga Nettan är inte helt övertygad om att jag ska åka än... Försöker peppa mig själv att "det är klart som fan att jag ska åka!!!!".
Och jag tror nästan att jag har övertygat mig själv att...jag ska åka!!
Varför inte liksom!!? klart att jag ska åka!! När möjligheten ges, ska möjligheten tas!
Så jag gör det....jag bara gör det!!!! =)
Fy fasen va jag är fräck!!
--------------------------------------------------------
Sen var det ju det här med att jag fyllt 30....
Ska inte göra det till något mer än vad det är. Bara två nya siffror som på något sätt ska visa min ålder....
Man är aldrig äldre än vad man gör sig...inte yngre heller för den delen.
Dagen var hur som helst bra. En väldigt vuxen födelsedag. Jag jobbade.
Smörgåstårta hos mam å pap på eftermiddagen.
Många sms och telefonsamtal under dagen. Dock uteblev där sms från två som jag verkligen trodde skulle höra av sig.
Det bevisar nog bara i det ena fallet att den personen verkligen inte är den personen jag en gång älskade.
I det andra fallet blev jag mest bara besviken...ledsen....
På kvällen fick jag "oväntat" besök. Det var mycket trevligt. Och fint. Och kanske för sista gången...
Det kändes som ett hej-då-möte....sorgligt...men så får det vara. För så är det just nu...
Dagen efter den stora dagen fick jag post.
Det finaste brevet jag någonsin fått.
Det gjorde mig SÅ glad...men samtidigt ledsen....även det var lite av ett hej då...ett sista gången....
Aj...nu gör det så där ont igen...
Saknar....saknar väldigt mycket....saknar massor mer än mest....aj...
---------------------------------------------------------------------------------
Men imorgon bär det av. Ut i Världen. Ut i Sverige. Ut i livet!
Jag är på väg.... =)
pussen,kramen,klappen!!
//Nettan
Idag har jag börjat skolan. Vi fick rätt så mycket information och sen gjorde vi, tillsammans med en handläggare, en idividuell läroplan...(elelr vad det nu hette). Jag kunde validera rätt många kurser med tanke på att jag har jobbat till och från i detta yrket i snart 10 år.
Men jag är så laddad för dom kurserna jag väl ska läsa. Jag kan liksom inte vänta. Vill börja NU.
Hela dan idag var avsatt för information och eventuellt då en del som skulle kunna bli klara med sin läroplan...handlingsplan...
Och jag var ju en av dom som blev klar, så jag behöver inte åka dit på onsdag. Och eftersom jag inte är bokad denna vecka pga skolstarten så blev jag ju helt plötsligt ledig...resten av veckan...=)
Så imorgon tänker jag göra något som jag aldrig skulle kunna föreställa mig att jag skulle få göra.
Jag ska åka till stockholm!!
Jag har biljetter till Skunk Anansie. Så dom ska jag se imorgon kväll. =)
Sen ska jag passa på att träffa Frida hade jag tänkt. Anders...Strössel...och eventuellt lite nya människor som jag lärt känna.
Jag blir lite pirrig i magen när jag tänker på det.
Men den vuxna, 30-åriga, tråkiga Nettan är inte helt övertygad om att jag ska åka än... Försöker peppa mig själv att "det är klart som fan att jag ska åka!!!!".
Och jag tror nästan att jag har övertygat mig själv att...jag ska åka!!
Varför inte liksom!!? klart att jag ska åka!! När möjligheten ges, ska möjligheten tas!
Så jag gör det....jag bara gör det!!!! =)
Fy fasen va jag är fräck!!
--------------------------------------------------------
Sen var det ju det här med att jag fyllt 30....
Ska inte göra det till något mer än vad det är. Bara två nya siffror som på något sätt ska visa min ålder....
Man är aldrig äldre än vad man gör sig...inte yngre heller för den delen.
Dagen var hur som helst bra. En väldigt vuxen födelsedag. Jag jobbade.
Smörgåstårta hos mam å pap på eftermiddagen.
Många sms och telefonsamtal under dagen. Dock uteblev där sms från två som jag verkligen trodde skulle höra av sig.
Det bevisar nog bara i det ena fallet att den personen verkligen inte är den personen jag en gång älskade.
I det andra fallet blev jag mest bara besviken...ledsen....
På kvällen fick jag "oväntat" besök. Det var mycket trevligt. Och fint. Och kanske för sista gången...
Det kändes som ett hej-då-möte....sorgligt...men så får det vara. För så är det just nu...
Dagen efter den stora dagen fick jag post.
Det finaste brevet jag någonsin fått.
Det gjorde mig SÅ glad...men samtidigt ledsen....även det var lite av ett hej då...ett sista gången....
Aj...nu gör det så där ont igen...
Saknar....saknar väldigt mycket....saknar massor mer än mest....aj...
---------------------------------------------------------------------------------
Men imorgon bär det av. Ut i Världen. Ut i Sverige. Ut i livet!
Jag är på väg.... =)
pussen,kramen,klappen!!
//Nettan
Märkligt...
Suddade ut det jag hade skrivit och nöjer mej med att skriva att det är så himla märkligt bara.
Hur livet föreställs...hur livet förändras....hur ens planer inte blir...hur man gör upp nya planer som kommer att bli...hur mycket man kan sucka på en dag...hur många tankar som kan tänkas....att man kan stå som fastfrusen och stirra på champinjoner i 10 minuter...att man känner sig så vilse....att man känner sig otålig...att man önskar att något oväntat ska hända...
Jag väntar fortfarande på att något oväntat ska hända....
Det kommer det att göra...jag bara vet det! =)
Helgen som var, var fin!
Helgen som kommer, blir fin!
Alla helger blir fina! Från och med nu! Från och med du...
En dag ska jag göra som Saybia sjunger... Längtar efter den dan! =)
//N
Saybia – I Surrender
"Tråkigt" !!!????
8 ½ år....är det inte värt mer än 4 meningar på en liten bit papper?
"Hej Nettan
Tråkigt att det skulle behöva bli såhär.
Vi får bestämma en dag då jag kan komma och hämta mina saker.
Hoppas det kommer en dag då vi kan prata som vänner igen.
Önskar dej allt gott här i livet.
Kram Jana "
Va??
Tråkigt att det skulle bli såhär??? TRÅKIGT??!! Tråkigt som en dölli film eller??
Tråkigt som att behöva läsa en 500-sidor lång bok om vävning....?
Nej det är inte tråkigt J....
Det är helt jävla fruktansvärt! För MEJ i alla fall!
Det som är tråkigt är att det enda du tycker om det här är att det just bara är "tråkigt"...
Är det allt du har att uttrycka dej med efter 8 ½ år??
"Tråkigt"
Hur kan man välja att avsluta 8½ (jamen nej 10 år allt som allt) med 4 meningar på ett papper.
4 meningar som dessutom helt totalt saknar några som helst känslor....
Är jag verkligen inte värd mer än så???
Var det bara jag som verkligen kände något..?
Jag saknar inte saker som gör ont, det finns massor.
Jag saknar däremot någon form av känsla från dej...något tecken på att du tycker att det här är mer än bara "tråkigt"...
Eller är du verkligen så "kall" efter alla dessa år? Är verkligen alla dina känslor för mej helt borta?
Varför i helvete tog det då så lång tid för dej att säga det?
Varför lurade du mej in i ditt liv igen om du ändå bara hade mej där som tidsfördriv?
Jag hade ju bestämt mej innan! Jag ville inte ha något mer med dej att göra!
Men du ville inte bara klippa alla band....
Jag hade inte lätt att ta steget tillbaka till dej...även om det bara var som vänner...jag drog mej länge för att göra det....men jag gjorde det.....för vems skull egentligen??!
Det svaret har jag fått nu... Enbart för din egen skull verkar det som!
För när du nu fått styrkan att gå vidare...då gör du det utan att ens bry dej det minsta om vad jag känner...hur jag mår....du bara går vidare och tycker att det som nu hänt är "tråkigt"... Går vidare stark och rak i ryggen!
Kvar är jag...med önskan om att vara stark och rak i ryggen...men verkligheten låter mej inte vara stark. Inte rak i ryggen heller....Bara ledsen och ensam....
Men visst! Jag ska nog bli både stark och rak i ryggen! Det ska jag!
Jag ska ju oxå bara gå vidare nu! Det vet jag! Men jag vet oxå att jag måste göra det på riktigt denna gången.
Inget mer av dej i mitt liv. Inget.
Jag ska aldrig mer slå ditt nummer.
Jag ska aldrig mer skicka ett sms till dej.
Jag ska aldrig mer träffa dej!
Jag ska aldrig mer se dej!
Jag ska aldrig mer känna dej!
Dag ett fick en konstig sidoväg...men det är fortfarande dag ett! Och jag går vidare!
Inte stark. Inte rak i ryggen. Men på väg...på min väg bort! Bort från dej!
Nu! Nu är det jag mot världen!
Dag ett fortsätter ett tag till...sen blir det dag två. Och dag två innebär ytterligare ett par steg på min väg bort!
Vägen är lång...men den ska vandras...och jag ska komma fram!
//N
Anna Von Hausswolff – Track Of Time
"Hej Nettan
Tråkigt att det skulle behöva bli såhär.
Vi får bestämma en dag då jag kan komma och hämta mina saker.
Hoppas det kommer en dag då vi kan prata som vänner igen.
Önskar dej allt gott här i livet.
Kram Jana "
Va??
Tråkigt att det skulle bli såhär??? TRÅKIGT??!! Tråkigt som en dölli film eller??
Tråkigt som att behöva läsa en 500-sidor lång bok om vävning....?
Nej det är inte tråkigt J....
Det är helt jävla fruktansvärt! För MEJ i alla fall!
Det som är tråkigt är att det enda du tycker om det här är att det just bara är "tråkigt"...
Är det allt du har att uttrycka dej med efter 8 ½ år??
"Tråkigt"
Hur kan man välja att avsluta 8½ (jamen nej 10 år allt som allt) med 4 meningar på ett papper.
4 meningar som dessutom helt totalt saknar några som helst känslor....
Är jag verkligen inte värd mer än så???
Var det bara jag som verkligen kände något..?
Jag saknar inte saker som gör ont, det finns massor.
Jag saknar däremot någon form av känsla från dej...något tecken på att du tycker att det här är mer än bara "tråkigt"...
Eller är du verkligen så "kall" efter alla dessa år? Är verkligen alla dina känslor för mej helt borta?
Varför i helvete tog det då så lång tid för dej att säga det?
Varför lurade du mej in i ditt liv igen om du ändå bara hade mej där som tidsfördriv?
Jag hade ju bestämt mej innan! Jag ville inte ha något mer med dej att göra!
Men du ville inte bara klippa alla band....
Jag hade inte lätt att ta steget tillbaka till dej...även om det bara var som vänner...jag drog mej länge för att göra det....men jag gjorde det.....för vems skull egentligen??!
Det svaret har jag fått nu... Enbart för din egen skull verkar det som!
För när du nu fått styrkan att gå vidare...då gör du det utan att ens bry dej det minsta om vad jag känner...hur jag mår....du bara går vidare och tycker att det som nu hänt är "tråkigt"... Går vidare stark och rak i ryggen!
Kvar är jag...med önskan om att vara stark och rak i ryggen...men verkligheten låter mej inte vara stark. Inte rak i ryggen heller....Bara ledsen och ensam....
Men visst! Jag ska nog bli både stark och rak i ryggen! Det ska jag!
Jag ska ju oxå bara gå vidare nu! Det vet jag! Men jag vet oxå att jag måste göra det på riktigt denna gången.
Inget mer av dej i mitt liv. Inget.
Jag ska aldrig mer slå ditt nummer.
Jag ska aldrig mer skicka ett sms till dej.
Jag ska aldrig mer träffa dej!
Jag ska aldrig mer se dej!
Jag ska aldrig mer känna dej!
Dag ett fick en konstig sidoväg...men det är fortfarande dag ett! Och jag går vidare!
Inte stark. Inte rak i ryggen. Men på väg...på min väg bort! Bort från dej!
Nu! Nu är det jag mot världen!
Dag ett fortsätter ett tag till...sen blir det dag två. Och dag två innebär ytterligare ett par steg på min väg bort!
Vägen är lång...men den ska vandras...och jag ska komma fram!
//N
Anna Von Hausswolff – Track Of Time
Funderingar....
Det finns mycket som inte någonsin blir som det har varit.
Det finns mycket som man inte tänkt på innan som dyker upp nu...
Att det faktiskt är så att hon tycker om någon annan mer än mig.
Att hon faktiskt kommer att älska den personen mer än hon älskar/älskade mig...
Att hon faktiskt ska säga saker till den personen...saker som hon inte sa till mig på flera år....fina saker...
Att hon faktiskt gladeligen håller om någon annan...
Att hon faktiskt gladeligen håller någon annan i handen när dom går på stan...
Att hon faktiskt inte går och lägger sig fastän hon borde....utan sitter uppe länge tillsammans med henne...
Att hon faktiskt inte sover ensam i sin säng...
Att hon faktiskt sover tillsammans med någon annan....
Att hon faktiskt kommer att glömma bort mig...det vi hade...
Att någon annan nu är hennes allt....att hon är någon annans allt...
Jag unnar henne allt det där. Men det gör ju fortfarande ont i mig...
Att någon annan kan få henne att känna en massa som inte jag kan få henne att känna.
Att någon annan ger henne pirr i magen....
Att någon annan ska få hennes kramar, pussar, kyssar, smek...att nån annan ska få ge henne kramar,pussar,kyssar och smek....
Jag vet inte vad jag trodde eller ville eller önskade eller hoppades....
Men jag vet i alla fall att det aldrig kommer att bli vi igen.
Och allt det där vi sa om att "vi alltid skulle finnas i varandras liv"...
Hade jag vetat att det skulle kännas så här hade jag inte sagt så där....
Jag måste liksom verkligen ta steget bort. Från allt det som har varit. Från allt som har gjorts, sagts och känts.
Ta steget bort från ett "oss" som jag inte riktigt kan spela med i...
Ett "oss" som inte innebär oss längre...
Ta steget bort från vinkvällar, kräft- och skumpakvällar, soffhäng, fjanteri, galenskap, glädje...
Ta steget bort från allt.
Ta steget bort från henne.
Ta steget bort...
Inte vända mej om....inte se saker som jag vet gör ont...
Hon har gjort sitt val.
Nu gör jag mitt.
Jag väljer att gå och aldrig mer vända mej om.
Nu går jag vidare in i mitt. Mitt eget. Mitt liv. Mitt mitt mitt....
Nu ska jag hitta den där Nettan igen. Den där Nettan som jag är. Den där Nettan som faktiskt finns och bara väntar på att få komma fram igen. Den där Nettan som formades om för att passa någon annan...
Nu ska jag hitta den där Nettan som passar mig! Inte forma mej efter någon annan. Inte gå på tå för någon... Inte hålla inne med känslor. För det vill jag aldrig behöva göra igen.
Jag ska vara där mina kramar är efterlängtade och välkomna.
Jag ska vara där mina känslor stärker och värmer och får kännas...
Jag ska vara där jag är någons allt...
Jag ska vara där någon inte kan få nog av att krama mej, pussa på mej...
Jag ska vara där någon ser mej...där någon tycker att jag är det finaste som finns, det bästa som finns!
Jag ska vara där jag blir älskad och känner mig älskad!
Där ska jag va...dit ska jag komma....jag längtar....
Nu börjar det...på nytt...nu ger jag mej ut i livet igen. På riktigt!
Nu ska jag börja se saker igen...inte bara titta utan verkligen se!
Nu ska jag börja göra saker igen...inte bara drömma utan verkligen göra!
Nu ska jag börja leva igen....verkligen LEVA!!!
Jag är redo! Jag kan inte vänta...
Idag börjar jag på nytt. Idag börjar jag leva!
Dag ett! Välkommen!
//N
Det finns mycket som man inte tänkt på innan som dyker upp nu...
Att det faktiskt är så att hon tycker om någon annan mer än mig.
Att hon faktiskt kommer att älska den personen mer än hon älskar/älskade mig...
Att hon faktiskt ska säga saker till den personen...saker som hon inte sa till mig på flera år....fina saker...
Att hon faktiskt gladeligen håller om någon annan...
Att hon faktiskt gladeligen håller någon annan i handen när dom går på stan...
Att hon faktiskt inte går och lägger sig fastän hon borde....utan sitter uppe länge tillsammans med henne...
Att hon faktiskt inte sover ensam i sin säng...
Att hon faktiskt sover tillsammans med någon annan....
Att hon faktiskt kommer att glömma bort mig...det vi hade...
Att någon annan nu är hennes allt....att hon är någon annans allt...
Jag unnar henne allt det där. Men det gör ju fortfarande ont i mig...
Att någon annan kan få henne att känna en massa som inte jag kan få henne att känna.
Att någon annan ger henne pirr i magen....
Att någon annan ska få hennes kramar, pussar, kyssar, smek...att nån annan ska få ge henne kramar,pussar,kyssar och smek....
Jag vet inte vad jag trodde eller ville eller önskade eller hoppades....
Men jag vet i alla fall att det aldrig kommer att bli vi igen.
Och allt det där vi sa om att "vi alltid skulle finnas i varandras liv"...
Hade jag vetat att det skulle kännas så här hade jag inte sagt så där....
Jag måste liksom verkligen ta steget bort. Från allt det som har varit. Från allt som har gjorts, sagts och känts.
Ta steget bort från ett "oss" som jag inte riktigt kan spela med i...
Ett "oss" som inte innebär oss längre...
Ta steget bort från vinkvällar, kräft- och skumpakvällar, soffhäng, fjanteri, galenskap, glädje...
Ta steget bort från allt.
Ta steget bort från henne.
Ta steget bort...
Inte vända mej om....inte se saker som jag vet gör ont...
Hon har gjort sitt val.
Nu gör jag mitt.
Jag väljer att gå och aldrig mer vända mej om.
Nu går jag vidare in i mitt. Mitt eget. Mitt liv. Mitt mitt mitt....
Nu ska jag hitta den där Nettan igen. Den där Nettan som jag är. Den där Nettan som faktiskt finns och bara väntar på att få komma fram igen. Den där Nettan som formades om för att passa någon annan...
Nu ska jag hitta den där Nettan som passar mig! Inte forma mej efter någon annan. Inte gå på tå för någon... Inte hålla inne med känslor. För det vill jag aldrig behöva göra igen.
Jag ska vara där mina kramar är efterlängtade och välkomna.
Jag ska vara där mina känslor stärker och värmer och får kännas...
Jag ska vara där jag är någons allt...
Jag ska vara där någon inte kan få nog av att krama mej, pussa på mej...
Jag ska vara där någon ser mej...där någon tycker att jag är det finaste som finns, det bästa som finns!
Jag ska vara där jag blir älskad och känner mig älskad!
Där ska jag va...dit ska jag komma....jag längtar....
Nu börjar det...på nytt...nu ger jag mej ut i livet igen. På riktigt!
Nu ska jag börja se saker igen...inte bara titta utan verkligen se!
Nu ska jag börja göra saker igen...inte bara drömma utan verkligen göra!
Nu ska jag börja leva igen....verkligen LEVA!!!
Jag är redo! Jag kan inte vänta...
Idag börjar jag på nytt. Idag börjar jag leva!
Dag ett! Välkommen!
//N