Nettski

....mitt "nya" liv.

Livet som ensamstående, hårt tränande (japp, hårt tränande va det ja), nybörjande gitarrspelare och kattmatte i hus mitt i skogen...

Jag började dagen med en kopp kaffe (för det har Paolo Roberto sagt att man ska...), la in pepp-musik på i-poden, gick ut och skottade (hade kommit ½ dm här imorse...å nu har det kommit ½ till så det är väl dags att skotta igen) sen sprang jag min löprunda på cirkus 2 km... Det kändes väldigt tungt i början...men efterhand kändes det bättre och bättre...och musiken hjälpte...allt från Kings of Leon till Lady Gaga och Linking Park...

När jag kom hem åt jag lite fil med müsli och en banan...sen var det bara att sätta igång med fysövningarna...
Hade glömt hur ont jag får i handlederna...men det var bara att bita ihop...Ont gjorde det men man ska härdas...
MEN JAG GJORDE DET!!! *stolt*

Efter det kände jag mej helt slut som människa...men på ett bra sätt!
Jag är så nöjd med mej själv idag!! Nu är jag på G!! Jag ska banne mej fixa det här...följa mitt träningsprogram som jag har och äta bra mat!

Min lunch idag bestod av sallad med tomat,gurka,gräslök,lufttorkad skinka,hackade nötter, lite kräm fresch (kan aaaaaaldrig lära mej att stava till det så jag skriver som det låter..typ) och kryddor. Och så en morot sidan av...
Så himla nyttigt och så himla gott!!

Mitt nya liv och jag är bästa vänner! Och idag är jag bäst i världen! Så de´så!!!

Nu har det börjat....

Ja mitt i allt elände finns det ändå bra saker.

Som att skratta tillsammans med underbara vänner.
Som att umgås med underbara vänner.
Som att få känna sig omtyckt.
Som att få veta att folk runt omkring faktiskt kommer att finnas kvar även om det inte längre är "Jana&Nettan".
Som att man bjuds på hemmalagad hallon/jordgubbspaj! Mums!
Som att man får veta att man faktiskt tänker rätt sunt ibland...och helt idiotiskt ibland.
Som att kunna ventilera och bara få prata prata prata...och ha någon som lyssnar!

Men det som jag är mest tacksam för är att jag kan få vara lessen tillsammans med mina vänner...
Bli tröstad...få en kram...
Det värmde...
Det behövde jag!

Tack för idag!

//Nettan

...då livet fortsatte utan mej...

Märkte nån att jag var borta?

...och det går bra!

Alla stakarna och stjärnorna är uppe...löparna i fönsterkarmarna oxå.

Julgardinerna är strukna (strykta??) och upphängda!

Dynorna på köksstolarna är utbytta till dom juliga!

Utegranen är fixad...belysningen isatt! 
Klart att det inte blir lika bra när man ska måtta,hålla,ställa in å sånt själv...men det är gjort!

Alla timers som ska vara inkopplade ÄR inkopplade och inställda....om dom sen är rätt inställda är ju en annan sak. Det återstår att se om det stämmer med vad jag har tänkt mej.

Nu ska jag städa toan... Sen är här helt färdigt för morgondagens ljuständande!

Jag kan!

Hejja mej!

//N

Jo det är som det är...

Så fort tanken kommer över mej om att det verkligen är slut...så stänger jag av...
Jag blir liksom tom på känslor...Stöter det ifrån mej...vill inte känna...vill inte tänka på det...

Där är så ofantligt många tankar som rör sig i huvet...

Jag vet inte hur jag ska va...hur jag ska tänka...hur jag ska känna...

Jag vill bara pausa...eller snabbspola förbi allt det jobbiga...det hade varit bättre...
Bara komma ut på andra sidan och slippa att känna eller tänka eller må....

Jag har i alla fall sökt tre jobb...

Det är ju bra...kan jag tycka...

Ska minsann ha fredagsmys ikväll med Idol...och kanske räkor och vitt vin...och nåt gott bröd till...
Ja vi får se...kanske bara blir Idol...och jag...

//N

Jaha...

Jag vill sätta upp stakar och hänga upp stjärnor....men jag orkar inte.
Jag vill göra fint till advent...men jag orkar inte.
Jag vill gå och "fixa mej" en gran på lördag...men jag orkar inte.

Jag vill ha någon här som kan sitta och dricka vin med mej, prata och bara finnas här för mej. Och kanske hjälpa mej att "fixa" granen...
På lördag...men jag orkar inte.
Jag orkar inte fråga nån...för dom flesta är antingen hemmahörande i Stockholm eller Göteborg eller så är dom släkt med Jana...eller så...ja jag vet inte vem mer...Jo Gette...men som sagt...jag orkar inte fråga...

Jag får väl sitta här själv... Försöka orka med att pynta själv och kånka gran själv...
Usch...vad jobbigt....
Sen ska jag ju måla klart det där satans skåpet...

Gråta lite...gråta lite till...försöka fatta...tänka en massa...själv...det sägs att det inte ska vara nyttigt..men vi får väl se...

Min bästa vän finns ju inte längre...aj...det där gjorde ont att inse...

//N

Usch en jobbig dag ligger framför mej...

Jag vaknade och direkt fylldes huvudet med tankar... Och då menar jag inga bra tankar...

Jag försöker verkligen förstå...men det går inget vidare.

Hur länge har jag gått i denna lögn...? Hur länge har hon ryggat tillbaka, känt obehag eller bara viljat kräkas för att jag har kramat henne, pusstat på henne...?

När vände det? Å varför sa hon inget...? Vad gjorde jag för fel?

Den där stora klumpen i magen blir liksom bara större och större... Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mej till för att må bättre...

Har pratat en del med mamma och pappa. Om hur vi ska lösa framtiden.
Och det kommer att lösa sig! Jag får låna pengar av dom så att jag kan betala hyra och dyl.
Ska eventuellt få köpa deras bil oxå...

Jag vet att det finns hopp men jag har så förbannat svårt att se det just nu.
Jag ser bara allt...som gör mej lessen..

Inget mer bad i Fågelholken...
Inga fler kvällar med alldeles för hög musik, djupa diskussioner och coca-grogg/GT....
Inget mer Idol-mys...
Inget mer planerande och fixande tillsammans här hemma...
Inga lördagar med mysfrukost...
Inget mer Hörjel...
Inget mer tjejfjanteri tillsammans med Sandra..
Inget mer öldrickande, fotbollstittande och ivriga diskussioner med Fredrik...
Inget mer lekande med Are...
Inget mer Moster Skata....
Inget mer familjen Nilsson..

Inget mer "Jana & Nettan"

Det fanns så mycket som nu inte längre finns...inte får upplevas mer.
Hade jag vet att många av alla saker som nu inte kommer att hända/göras mer, skedde/gjordes för sista gången hade jag gjort så mycket annorlunda...
Jag hade kramats längre med folk....lekt mer och längre med Are...

Fan...usch nej fy...

Vad händer nu?
Hur är jag utan Jana...? Vi var ju som "ETT"... Nu ska jag va själv... Säkert nyttigt... Men inte självvalt...
Jag orkar inte...Jag fattar inte...Jag vill inte....

Den där konstiga känslan jag har i kroppen...jag känner mej helt avdomnad i armar och ben...den känslan blir bara starkare och starkare för varje dag...
Jag får för mej att jag ska göra en massa saker...men sen lika fort som idén har dykt upp, lika fort försvinner orken och viljan...
Jag vill liksom bara lägga mej ner eller bara försvinna...

Jag fattar fortfarande inte....
Jag fattar verkligen inte....

Nu bara sitter jag här och bölar....

Å hon e bara helt oberörd...hon måste ha velat detta så länge nu att det kommer som en befrielse...




Nej idag är ingen bra dag....idag är det tufft...

//N

Oj oj oj!

Fy fasen vad jag känner mej lurad...och dum....vilken idiot jag är...

Men jag ska nog fan ta mej igenom detta!

Jag kan själv!

Hejja mej!

Jag har ingen feber...men: Ögonen rinner, näsan rinner, jag nyser stup i kvarten plus att kroppen är helt slut.
Jag känner mej hängig..
Jag var ju precis sjuk...för nästan exakt en månad sen...ska jag nog bli sjuk igen?

Jag brukar inte orka blogga annars så därför blir det inte mycket längre idag..

Såg en sak i Sandras blogg. En viss "Linda S" hade skrivit lite om mej. Då blev jag glad.
Jag tycker ju så himla mycket om min svägerska och det hade "Linda S" uppmärksammat.
Min svägerska är nog en av världens finaste och absolut en av världens roligaste....en av världens bästa helt enkelt!
Lyckliga jag som har henne i mitt liv. Lyckliga jag som träffade Jana. Lyckliga, lyckliga jag!

Host host...nu ska jag koncentrera mej på att bli frisk till lördagens (eventuella) äventyr!


//N

...när folk börjar skriva mina inlägg åt mej......

"Ja, jo, alltså. Det BLEV ju Ullared och Ge-Kå's - men det har gått en HEL månad sen dess. Skriv nu då! Skriv, skriv om era lådor som rensas och töms och flyttas runt. Använd min fina kommentar som inlägg. :D  ..."

Jo visst blev det Ullared. Dock blev jag lite besviken...men ändå nöjd.
Jag hade ju föreställt mej kilometerlånga gångar med kläder. Som bara var till mej. Och passade mej som en smäck... Men så himla många smäck-passande kläder fanns där inte. Och dom där kilometerlånga gångarna...fanns säkert men jag rörde mej på en begränsad yta som säkert inte var större än 50x50m...
Men å andra sidan....så sprang jag ju runt runt runt i den här jävla "hagen" så jag gick nog ett par kilometer i alla fall...

Och våra lådor där hemma...som vi försöker tömma... Nja det går sådär... Folk vill ju inte ta våra grajjor.
Folk förstår ju inte hur mycket dom behöver våra fantastiska saker som vi sparat och förvarat åt dom i ett par år nu...
Grytor, julpynt, plattänger (oh ja, plural), gardiner, gosedjur, ramar, vispar, vitlökspress, tupperware-skit...m.m m.m..¨
Och aldrig tar det slut heller...
När man tömt en låda och tror att man är så jäkla redi...ja då upptäcker man tyvärr nästan med en gång den där redighets-känslan infunnit sig, att visst har man tömt lådan...men nu ligger istället alla saker i 4-5 högar på golvet och ska sorteras om. 3-4 av dom högarna flyttas oftast bara över till en annan kartong...
Aaah...å snart är det advent... Då där ska där vara städat, putsat och fejjat och inte en enda kartong-j*vel kvar!
I värsta fall blir det bål i Agusa lördagen den 28:de...

Jag vet inte vad mer jag kan klämma ut i detta inlägg...men det blir väl bra såhär, så länge...Eller?
Så Alla Ni Duktiga Roliga Avangcerade människor... blir det bra såhär?

Kram kram

//N

Ja det är frågan...

Just nu lutar det åt Ullared. Gött!
Jag vill ju så gärna dit!

Har varit och jobbat i Everöd idag. Pratade lite med Camilla då. Hon va i Ullared förra året och köpte en massa julklappar. Och billigt var det! Jag försökte tona ner mina egna förväntningar lite med att antyda något i stil med;
-Det man har tänkt sig att det skulle vara billigt kanske inte alls är så mycket billigare där, än nån annanstans.
-Fast det är det, sa Camilla!

Oh my gnock! Shit pommes frites!

Jag tror jag kommer att döööö om det är så där himmelskt billigt allting.
Jag som ÄÄÄÄLSKAR 10-kronorsmarknader i (vanliga) affärer annars... Hur faasen ska detta sluta?

Jag kan se mej själv springa runt på Ge Kås (jag VET att det heter så och inte "Ullared"....) och plocka ner i vagnen en himla massa som Jana sen kommer att plocka upp och fråga:
"-Vad ska du med den här till?" eller "Vad ska vi ha 14 självlysande diskborstar till?" eller "Varför behöver du 9 olika bädd-set med alla karaktärerna från Vänner på?" eller "När hade du tänkt att DU skulle börja golfa då?" (samtidigt som hon pekar på den fullt utrustade golfbagen i rosa plysch för endast 199:-)

Ja det skulle kunna sluta illa imorgon....men det ska nog gå bra!

Så...off I go!

Ullared, here we come!

//N

Ja, det har jag... Det känns inget bra det här.
Jag tror inte att jag kan följa med till Ge Kås på fredag.
Deprimerande? Ja...såklart.
Jag har ju aldrig varit där...Jag vill ju dit...Jag vill ju kunna säg:
-"För när jag var i Ullared, på Ge Kås då hittade jag" ... "det där var myyyycket billigare i Ullared."

För egentligen finns det väl inte många utomsocknes-människor som kallar Ge Kås för just Ge Kås. Utan det är Ullared, rätt och slätt.
Fram till för ett par år sedan (helt sant) trodde t.o.m. jag (även det helt sant) att Ullared det var ett shoppingcentra (-center?) där allting var billigare än i resten av Sverige. Att "på" Ullared kunde man köpa på sig 100 par strumpor för 10 spänn. Eller 50 tröjor för en hundring...

Nu vet jag att Ullared inte är något shoppingcenter (-centra?) utan....ett samhälle...eller by...eller en ort av större eller mindre format...
Och att det overkliga billighetspalatset heter Ge Kås!

Om det fortfarande är så himla billigt återstår ju att se. På fredag. Om jag nu kan följa med vill säga...

Jag hoppas...

//N

...ett par händer. Inte vilka händer som helst. Nej detta var Händerna!
Deras uppgift var att se till att skapa blogginlägg. Men det var så svårt för dom i den bistra kylan att några blogginlägg sällan kom till världen.
Ty i deras universum och på deras planet, planeten Bord, var det så kallt så kallt, att inga händer kunde vistas allt för länge där.
För då hade dom förfrusit och trillat av från sitt moderskepp.

En dag trotsade Händerna kylan. Dom hade bestämt sig för att klara av den 15 gradiga kylan. Den här gången skulle det bli ett blogginlägg.
Händerna började med att bestiga berget Dator. Det är sällan enkelt. Inte heller denna gång. Händerna snavade, halkade, gick vilse och upplevde en förförlig massa med bekymmer. Men dom visste att det fanns ingen anledning att ge upp och vända tillbaka. Så dom stretchae lite och gav sig upp igen.
Väl där började deras huvudsakliga uppgift. Den som dom hade gått en 28 årig utbildning för att klara av.
Skapa ett blogginlägg!
Det gjorde man genom att noga trycka ner upphöjningar på berget Dator. Upphöjningarna byggdes sen i sin tur  ihopa till en typ av farkost som används som spaningsfordon i cyberspace.
Händerna var redo. Dom satte genast igång.Upphöjningarna trycktes ner gång på gång. Och visst gick det bra den här gången. Dom hade hopp om att för första gången i 15 gradig kyla, få iväg ett blogginlägg ut i cyberspace. Men höghöjdsarbetet tog ut sin rätt...Händerna kände att orken började tryta. Men dom var fast beslutna att slutföra sitt uppdrag.

Men så plötsligt! Maskineriet som styr Händerna...bara slutade att fungera. Det kom liksom inte fram några order om vad Händerna skulle göra, vilka upphöjningar som skulle tryckas ner...ingenting. Vad hade hänt?

Hade maskineriet förfruset? Hade det kanske trillat av moderskeppet?
För varje sekund som Händerna stod orörliga på Dator blev dom bara kallare och kallare...
Hur skulle dom ta sig ur den här knipan? Dom visste inte...Dom började tvivla på att någonsin komma därifrån i helt skick...
Plötsligt börjar moderskeppet röra sig från planeten Bord in mot planeten Vedlår. På något oförklarligt sätt upplever Händerna att dom nu lyfts från Dator och svävar jämsides med moderskeppet. Händerna känner att dom måste ta sina sista krafter och samarbeta med moderskeppet för att förhoppningsvis rädda blogginlägget och sig själva. Och välden!
Händerna sträcker sig mot den eldsprutande gassoldaten. Soldaten förstår vad som måste göras och samarbetar från första sekund av deras möte. Händerna lyfter upp soldaten och med gemensam kraft trycker dom på avfyrningskappen och tänder fyra svävande eldar. Händerna känner att dom inte orkar mer, snart förfrys dom.

Moderskeppet rör sig vidare i detta paralella universum och närmar sig nu planeten alldeles strax söder om dom svävande eldarna; Planeten Soffbord.
Där tänds nu 3 nya eldar men dom här svävar inte...dom är mer kontrollerade inuti behållare.

Snabbast möjligt vänder nu moderskeppet tillbaka mot planeten Bord. Där tänds två stående eldar och på den angränsande planeten Fönsterkarm tänds en vulkanliknande eld. Men denna vulkanliknande eld sprutar inte lava utan den utsöndrar väldoft, för att moderskeppet ska få all energi det behöver för att i sin tur få Händerna att avsluta sitt uppdrag.

När moderskeppet återigen dockar på rymdstationen Stol så känner Händerna, så fort dom tar mark på planeten Bord att bestigningen av berget Dator denna gång inte kommer att bli några som helst problem. Och att ett blogginlägg med största sannolikhet absolut kommer att få sin jungfruresa i cyberspace.

Och dom har rätt!
Blogginlägget, som fick namnet; "Det var en gång...", är nu på hemligt uppdrag någonstans i cyberspace. Och har du tur så kanske det landar på en portal nära dej!

Znipp Znapp Znut zå var zagan zlut zooooooooooooooom

//N  <------ vänd datorn så bli "N:et" ett Z... Fräckt!


P.S Jag ville bara berätta att här är j*vligt kallt hemma.... D.S

Jo alltså...
Det var ett tag sedan jag bloggade...
Så jag tänkte att...jag får väl blogga lite...så nu gör jag det....bloggar lite...blogg blogg...

Jag har ju helt tappat gnistan...stinget..."the feeling" liksom...
Jag har glömt hur man gör. När man bloggar alltså...

Förr kunde jag, enligt mej själv, alltid (njaa...inte alltid kanske) få till ett bra inlägg som samtidigt var lite småroligt...
Men nu...nu kan jag inte längre. Det bara går inte.
Jag försöka att komma på roliga saker att skriva samtidigt som fingrarna springer om varandra på tangentbordet...Men det går bara inte...
Jag tror att jag har gått in i den klassiska "väggen".
Som han skidåkaren gjorde. Anders Södergren eller vad han heter. Han gick in i väggen när han skulle "bestiga" en backe i ett lopp. Det skrevs om det i tidningen. Han var på framsidan med rubriken: VÄGGEN
Och så var det nån som hade gjort ett försök i photoshop att på ett "fyndigt" sätt placera en vägg mitt i backen...
Stackare...Ja Anders Södergren alltså. Inte fotojönsen, som antagligen var (av kvalitén på fotomontaget att döma) en av Kamrat Postens medarbetare eller nåt...

Nåja...aaaaaany how!
Den där väggen...
Den väggen jag har gått in i är nog "Bloggväggen".
(Vet inte om det är ett vedertaget uttryck...men om det inte är det så tar jag copyright på det nu. Pax för det! Eller hur det funkar...)
Jag har liksom haft bly i händerna när jag har skullat/velat skriva. Eller så har jag varit totalt tom på idéer. Eller så har det varit det ena eller så har det varit det andra...
Sen så har jag glömt bort det. Bloggandet. Inte tänkt på det alls... Å sen nu så bara...
Var det som ett kall....usch nej det var det inte alls. Tar tillbaka! Delete delete delete!!
Det var som...något annat men inte alls Gudaktigt på något sätt... Bara så att vi är överens...

Jag bara började skriva... Och nu har jag kommit hit... Det var väl bra?

Vi får väl se om den där "Väggen" är bakom mej nu...eller om jag bara gick runt den och nu står jag framför den igen....

Som sagt...det återstår att se!

Ha det hejsan!!

//N

Jana såklart...

Men oxå vänner man kan va sig själv med fastän tiden gått men ingenting har hänt.
Jag och Lina...vi e så...
Vi kan träffas och va bästaste vännerna i hela världen...sen går det ett (par) år, som oftast innan vi kan/har tillfälle att ses igen...men ändå är det som om vi sågs för ett par timmar sen.

Lina är en av världens bästa och jag är vän med henne!!
Va avundsjuk "vettja"!!
För har du ingen egen "Lina" så se till att hitta dej en "sån"...
En vän är en som vet allt om dig och ändå tycker om dej... Så är det mellan mej och Lina!!

Just nu är det hon och jag mot världen!!

Laaaaaaaaater!!!

In i dimman!!!

//N

Igår hade jag en helt underbar dag.

Först och främst var jag och Jana på banken och ´pratade allvar med en kvinna där. Vi ska byta till Degeberga bank istället för sparbanken syd....
Sen ska vi skriva samboavtal....vi e så jevvla rediga!

I alla fall.... Efter banken så ringde jag till Lina. Vi hade bestämt att vi skulle träffas.
Hon var redo så en timme senare var jag och hämtade henne i Åhus.

Vi gav oss iväg...mot outtalade mål...
Först tänkte vi att vi skulle köra till Vollsjö och spela jukebox och dricka kaffe... Men där var vägarbete precis utanför Åhus.
Så jag vände bilen och vi begav oss mot Vittkövle.
Vi visste att där var ett café och ingen av oss hade fikat där så det blev bra.

När vi var nästa framme vid caféet så körde vi förbi en gammal lanthandel som nu fungerade som en "Antikt & Kuriosa"-affär.
Båda var överens om att den lilla boden skulle besökas innan vi körde hem.

Väl framme vid caféet, som var en gammal skånelänga med både bord och stolar inne och ute.
När vi stod och väntade på att få beställa så kom där en av dom anställda och blottlade två plåtar med alldeles nybakade bullar...dom var fortfarande varma...
Vad skulle vi beställa?? Det fanns så mycket som gjorde att det vattnades i munnen på oss...
Det slutade med att vi beställde en våffla med hjortronsylt och grädde och en nybakad kanelbulle och så delade vi på det.
Vars en kopp kaffe blev det oxå.

Oj va gott det var!! Så där förbjudet gott..
Och med jämna mellanrm kom dom och fyllde på kaffe utan extra kostnad. Härligt!
Vi pratade en massa minnen och konstaterade att vi faktiskt inte är mellan 20-25 längre utan närmare 30...
Mmm...jo så att eehh...

När vi väl var färdigfikade sa Lina att hon visste ett svampställe som låg bara ett par hundra meter bort...
Så vi begav oss dit... Och hittade ett gäng kantareller.
Det blev till vars en god macka till mej och Jana senare på kvällen! =)

Dags att bege sig hemåt. Men inte utan att besöka "Antikt & Kuriosa".
Och det var en himla tur att vi körde dit... Jag fick nämligen tag i present till Jana!! Och jag är så NÖJD med den!!
Jag tänkte på Sandra när vi gick där och tittade... Jag sa till Lina :
-Hit ska jag åka med Jana och Sandra och handla antikt och fika gott!!!!!

Efter detta lilla stopp så åkte vi mot Åhus för att kolla in den "nya" stranden. Den var jättefin. Vi tog en massa fina (och mindre fina) kort på oss där.
Innan vi åkte var Lina absolut tvungen att kissa...men där fanns inget jättebra, jätteskymt ställe...Men där stod en lastbil intill vägen och där bredvid var där två stora stenar. Där satte sig Lina...
Helt plötsligt märker hon hur det börjar röra sig inne i lastbilen...Någon hoppar ur...Går mot bakre delen av lastbilen, böjer sig ner för att kolla däcken (eller spana in en kissande Lina....)...
Lina får panik...hon måste sluta kissa....men kan inte....tar det aldrig slut.....aaaahh...
Rätt vad det är reser hon sig upp och springer med byxorna hängandes om höfterna mot bilen. Hon hoppar in och halvskriker, nästan med skräck i rösten:
-KÖÖÖÖR!!

Och det gjorde jag.
Jag körde henne hem. På vägen upptäckte vi att där fanns Thai mat i Åhus...wow!! Det var på tiden!

När jag sen kom hem så fixade Jana våra kantarellmackor. Vi drack vars en öl till mackorna.
Sen såg vi "Allt om min mamma".
En väldigt bra och sevärd film...för att vara spansk liksom...

Idag ska jag baka hallongrottor till Janas "kalas" imorgon!
Det blir nog bra!

Imorgon är det födelsedag, på fredag jobb och på lördag är det KRÄFTSKIVA!!!!

Vilken helg...Jag längtar!

//N

Jag vaknade tidigt idag...redan 05.45 första gången...eller ja...första gången som jag kunde urskilja hur mycket klockan var. Hade vaknat ett par gånger under natten men lyckats somna igen... Det har varit så nu ett par nätter, lite jobbigt faktiskt. Hur som helst.
Jag tyckte ju såklart att det var alldeles för tidigt att gå upp då så jag försökte somna om. Efter en lång stund så lyckades jag med det. Bara för att vakna klockan 06.45 igen...
Jag låg kvar i sängen till klockan 7.15 sen gick jag upp.
Jag hade redan laddat kaffet kvällen innan så det var bara att klicka igång det och sen var lat och KÖRA och hämta tidningen.
Mötte "grannen" vid postlådan. Hon satt oxå i en bil så vi mossade yrvaket(från min sida) och glatt (mest från hennes sida) på varandra.

När kaffet hade druckits, tidningen var läst och vi själva var påklädda och något så när ok att vistas bland folk så styrde vi "The golden bullit" mot Tomelilla. (Vi var, trots vår totala avsaknad av high-quality-hygien, snyggast dit vi kom...)
Jana skulle på AF.
Jag uträttade ett par ärenden under tiden för att mötas av en skräckslagen arbetsförmedlare med dödsångest i blicken, när jag åter igen klev in på AF. Jag förstod rätt fort anledningen till denna dödsångest...
Mitt emot honom stod nämligen en väldigt irriterad och skräckinjagande Mariana... Hon hängde över disken (som stod mitt i entrén till AF...så att det skulle bli lättare för alla förviddna T-lillabor att höra och se vad dom pratade om...) och fullkomligt pulveriserade all tro på sig själv, som denna stackars arbetsförmedlar skulle kunna tänkas ha...
Han lyckades dock stamma fram en fråga om hon kanske eventuellt hade legitimation med sig.
Jana dröjde med blicken....tog fram sin legitimation och gav han ett hånleende och ett kaxigt konstaterande:
-Legitimation? Det har jag aldrig behövt visa innan...

Jag undrar om han var tvungen att byta byxor på lunchen sen...

Nåja. Efter denna lilla thriller på AF styrdes kosan mot Kvantum. Vi handlade allt som stod på listan...och rätt mycket som INTE stod på listan... Men...nu ska vi inte behöva handla mat på jääääääääääättelänge... Ja vi KAN inte handla mat på jättelänge...

Sen hem till Ang-Louise i Fågelholken för en mycket god och mättande fika.
Sen hjälpa Moona och Svempa och fälla tältet efter helgens storartade fest-succé!!
Sen svettades vi.
Sen åt vi paj och drack kaffe.
Sen stog vi rätt upp och ner i säkert 30 minuter och bara bång-glodde på deras kattungar...Ja jo dom e söta men va faan...

Sen gick vi över vägen, till holken igen.
Av med pooltäcket.
Jana dammsög poolen.
Vi badade!!! Det var riiiiiktigt jävla underbart skönt alltså!!!! Bästa badet på hela sommaren!!

Sen gick det en stund.
Sen gjorde mina föräldrar ett kvickt gästspel, sen försvann dom lika fort som dom dök upp...

Sen åt vi. Friterade räkor, himalaya-ris och sötsur sås.... GOOOOTT!!
Sen växte vi....blev stinna...
Sen körde vi hem, packade in handlet...

Och nu sitter jag här!

Som sagt; Lååång dag idag!!


//N

Dagen igår började med att jag gick för att hämta tidningen. Jag njöt av värmen klockan 07.30 på morgonen och hörde ur skogens djur pysslade bland träden. Jag riktigt mös när jag gick där med raska steg mot postlådan. Längs vägen växer ju hallon så ett och annat sådant slank ner oxå...
På vägen tillbaka gick jag och funderade över hur många sommaradagar som denna vi har kvar... Det blev man ju nästan deprimerad av så den tankeverksamheten lämnades direkt...
När jag var nästan hemma igen, typ vid vår bäck, så hörde jag återigen hur det prasslade bland löven.
-Oh en katt, tänkte jag.

Fram kommer en lång nos. Alldeles för lång för att tillhöra en katt...
Det var ingen katt...Det var en grävling. Och den var på väg rakt emot mej!!
Aaaahhhh....mitt liv passerade i revy!
Jag hann tänka både det ena och det andra.
-Om jag står helt stilla så kanske den inte ser mej. (Grävligen närmar sig oroväckande fort)
-Psshh sschhhhhh, låter jag och viftar med tidningen.
Jag tänker: Ska jag slå till den med tidningen eller det gör den bara ännu mer arg och aggresiv...?
Ska jag ropa på Jana. (Som ligger kvar i sovrummet och sover. Med öronproppar...)
Nej...jag får helt enkelt klara det här... Jag har ju stålhätta på tofflorna så jag kan kanske få in en snabb kick som sänker den j*veln!
.....å så sprang grävlingen över vägen och ner på andra sidan....och stannade där....och glodde på mig...
Jag la bena på ryggen och sprang det fortaste jag kunde upp till huset och in. Där jag till min förskräckelse ser... Att jag hade ju gympadojjor på mej....Inga tofflor med stålhätta.... Jag hade aldrig haft en chans....

Nåja...
Dagen fortsatte med kaffedrickande och tidningsläsande. Sen åts det frukost och sen styrdes bilen mot Playa Del Fågeltofta.
Vilken dag vi hade där!
Vi solade och badade och drack öl(!!!!!) och åt kycklingben. Vi drack vars en öl klockan 13...Så den hade gått ur kroppen när vi körde hem vid...14.30....Nääää..men 19.30...

Innan vi körde hem hjälpte vi Sven och Mona tillsammans med Rolf att sätta upp ett GIGANTISKT partytält. Svempa och Moona ska ha partaj på lördag.
Det var nog tur att vi var så måna för det tog ett bra tag att sätta upp...

Summan av kardemumman är att återigen hade vi en uuuunderbar sommardag vid Playa Del Fågeltofta....
Dom dagarna behöver inte ta slut på väldigt läääänge!

Ha en bra sommardag!

//N