Nettski

...gone too soon...

Men hon visste vad hon sjöng om....

...egentligen??!!

Efter 12 års väntan. Längtan. Önskan...
Ja så hände det då till slut.

Och allt jag kan säga är att den här gången överträffades drömmen av verkligheten.
Hade aldrig kunnat föreställa mej hur bra det kunde va.

Jag är i chock... Fattar ingenting...


Men mår fantastiskt bra just nu! //N

...på utmaningen är avklarad. Med blandat resultat... Fajsbuckvägrandet gick sådär... Fuskade en halv minut på onsdagen och gick sen in ordentligt på fredagen. Jag hade inte missat så mycket. Nåns unge hade fått vattkoppor, någon svor över en stackars domare som inte gjorde något bra, någon solade och någon skaffade höns. Det enda som jag verkligen missade var Anna von Hausswolff på tv 2 en dag... Men jag tror jag överlever. Syftet med fajsbuckvägrandet kom lite i skymundan av ett mail och två nya vänförfrågningar.... Nästa vecka ska jag inte fajsbuckvägra... Men jag ska ta det hela med ro. Och så fort det inte händer något ska jag logga ut.... Vi får se hur det går. Nu är det god natt!! //N

...på en soffa. Där befinner jag mig just nu... Sketans trött. Va uppe kl 5 i morse och gjorde marinad till köttet som jag och mitt orakel ska äta ikväll... Vi ska lösa världsproblem och dricka rövin. Det första görs bäst i samverkan med andra. :-) Oj nu blev jag trött. Bäst att vila ögonen en halv minut innan det är dags för jobb igen. Hej hej! // N

...kan ställa till med... Huvudbry.... Fan!

...detta nu.

Det här med kärlek asså...vad ska det vara bra för?
Man bara går runt och plågas över obesvarade sms, undran över om man ska träffas eller inte, undran om hon känner likadant...

Antagligen hoppas man för länge när kärleken är obesvarad. Man hittar på ursäkter till dom där uteblivna "dejterna", dom obesvarade sms:en etc...
Man är helt enkelt lite trög. Att man inte bara fattar att känslorna inte är ömsesidiga.

Nej dags att gå vidare!

Så jag har utmanat mig själv. Skrivit en lista på vad jag ska "ta mig an" varje vecka.
Nästa vecka ska jag t.ex inte va någonting på FB.
Det är bra. För då slipper jag sitta och hoppas på att hon ska logga in.
Jag slipper bli besviken. Jag slipper att se. Det är bra.

Jag ska oxå äta gröt (örk) till frukost minst 1 gång.
Jag ska springa minst 1 gång.
Jag ska hälsa på morfar minst 1 gång.
En massa saker som jag ska göra.

Vi får se hur det går. Huvusaken och det stora målet är, att komma över dom här känslorna som jag har.

Hatar när man inte bara kan säga som det är...
Istället för att inte säga någonting alls.

Nu är det som det är. Jag är kär. Men ska få mig själv att bli okär.
Det ska nog gå! Det gick ju förra gången...
Jag måste bara inse att det aldrig kommer att bli hon och jag.
Först då kan jag fortsätta på min väg ut i livet igen. Den där vägen som jag såg som spikrak men som visade sig ha en och annan dold fallgrop här och där...

Nåja, "what doesn't kill you makes you stronger"!!!

På det igen bara!

Utmaningen mot mig själv börjar imorgon!
Då är det jag mot världen igen!

//N

...Kungen!!



=)

....egentligen?

Det här hade jag inte räknat med...inte planerat....men nu är det så här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det....OM jag ska göra något åt det...
               ...men man kan inte styra hur man känner...

Vem kunde ana att HON skulle få mej så här...jag tror jag har fallit....

//N

...somnar jag med ett leende på läpparna.

Imorgon avslutar jag ett kapitel i livet...

Idag...tror jag....hoppas jag...att jag påbörjade ett nytt....känns otroligt bra! =)

God natt!

//Nettan

...ur min vardag.

Igår, när det var dags för lunch och jag serverade barnen kött i dillsås så utspelade sig följande dialog.
(H är en 3½-årig pojke...by the way liksom....)

H:     Vad är det där gröna?

Jag:  Det är dill.

H:     Är den död?



Såna små ögonblick förgyller min vardag ibland. Och jag bara älskar det!
=)


//N

...verkligen lycklig!

Var på en av alla förskolor i kommunen. Men just på denna känner jag mig verkligen hemma, välkommen och som en i gänget liksom.

Och inte bara av personalen och barnen. Utan även av föräldrarna.

En mamma sa:
-HEJ, är DU här idag?! Va roligt!! Va kul att se dig igen! Är allt bra?
Barnet i fråga sken upp som en sol och började stoja och stimma och toka sig.
Sen sa jag det klassiska...som jag gör till alla barn jag haft under en längre tid.

-Kom och gosa med mej!
Då kom hon springandes med världens underbaraste och varmaste leende och hoppade upp i famnen på mej och gav mej en lång och härlig kram! Sånt värmer i hjärtat!
Min alldeles egen Tjolanta!

Sen var jag på en annan avdelning resten av dagen. Där har vi då en liten tjej som alltid, ALLTID bara gråter.
Sen hittar hon en famn som hon klamrar sig fast i tills hon upptäcker en annan som hon inte sett på ett tag och då gråter hon hejdlöst tills hon hamnar där.
Men idag...var inte som andra dagar.
Hon började som vanligt....men då fångade jag upp henne och ställde mig vid fönstret med henne. Sen tittade vi på alla stora svarta fåglar som flög utanför. Hon pekade. Jag frågade om hon såg fler. Då pekade hon någon annanstans....20 minuter senare var all gråt som bortblåst och kom inte tillbaka på hela dan.
Hon gick igenom varenda leksak på hela dagiset. Busade friskt med mej. Och log, skrattade och glädjeskrek om vart annat.
Alla i personalen sa att hon hade varit som en annan människa idag. Hon var så glad och det var så kul att se.

När mamman sen skulle hämta brukar oftast gråten komma tillbaka...bara för att liksom. Men inte idag. Hon sprang fram till mamma med det största leendet hon kunde åstakomma och upp i famnen. Väl där pekade hon mot mej. Och sa något totalt oförståligt men jag tror att det var något bra.
Mamman var lycklig i alla fall.

När vi sen slog ihopa avdelningarna så kom ju "mina" barn in till oss.
Då blev det gruppkram i soffan och sen busade vi så mycket att vi alla blev rosiga om kinderna.

När pappan till den ena flickan kom för att hämta henne skrek hon ut.
-NETT!!! och pekade på mig.
-Va??! Har Anette varit här idag? Va roligt!! Har ni busat mycket då?
-JAAA!

Sen fick jag ett stort leende av denna underbara pappa.
Jag har även haft storebrodern i familjen så jag är mycket bekant med alla där.
Så när dom gick sa jag att dom skulle hälsa mamma och storebror oxå.
Då sa han att det skulle han göra, "då kommer dom att bli glada"!

Jag bara älskar mitt jobb såna här dagar...
Idag älskar jag mitt liv!

Hann med ett trevligt telefonsamtal på lunchen oxå. =)
Tycker om!

Ha det hejsan!

//N

....var det INTE tal om!

Förmiddagen började med föreläsning i ämnet Pedagogiskt Ledarskap. Eftermiddagen skulle vara ledig för självstudier och sen skulle hela fredagen vara Validering i Arbetssätt och lärande.

Men nej. Så blev det ju inte.
Valideringen blev redan idag.
Och det var väl bara bra antar jag. Så kan man ha självstudier imorgon istället...

Hur det gick med valideringen?? Jodå...det gick bra!
Den här skoltrötta, anti-plugg-tjejen fick faktiskt VG i den kursen!!! =)
VG!!! Jag??! Vad hände där egentligen!?
Men...jag kände ju det när vi diskuterade i gruppen (vilket ingick i valideringen) att det här kan ju jag. Ska det vara så här lätt eller är det jag som missar något?
Men...det var så lätt...
Å andra sidan är det inte konstigt om jag tycker att det är lätt. Har ju jobbat nästan 10 år inom detta yrket. Så allt som känns "lätt" ÄR "lätt" för mig. Jag KAN ju det. För jag har erfarenhet av det.
Hoppas nu att alla dom andra kurserna känns lika "lätta"....

Det enda som var aningens jobbigt var att jag kunde inte ringa min bästa vän och berätta....
Ville inget hellre än att bara ringa och dela med mig....
Men men....man kan inte få eller ha allt här i livet.

Försökte ringa till mam å pap på Lanzarote med....men inget svar.
Kunde inte berätta för nån....så jag skriver det här. Så vet jag i alla fall att Du läser det S.
Det betyder mycket! Jag bryr mig ju om er, läser din blogg varje dag. Fint att få smyga lite på er...ta del av ert liv lite på avstånd men ändå nära... <3
Sluta aldrig läsa är du snäll...sluta aldrig bry dig är du snäll....dagen kommer när vi återigen är i varandras liv...på ritigt igen!

Så för att fira mitt VG gjorde jag ugnsgrillade rotfrukter (potatis,palsternacka och morötter), pepparbiff, bea-sås och en god sallad. Till det givetvis ett glas rött! Inte för att jag tänker sluta dricka rött efter det glaset. Nej nu är det helg. Jag är en VG-tjej. Och jag är vän med lyckan! Så jag skålar för VG. Jag skålar för lycka. Jag skålar för mig och jag skålar för livet som är på väg att bli precis som det ska vara!!!

Trevlig helg alla fina!

//N

...det blev tåg istället!!! =)

Så nu sitter jag på tåget. Kollar Fejjan, lyssnar på Band of Horses och har det allmänt trevligt!
Ikväll blir det Skunk Anansie med ny vän, imorgon brunch med gammal vän!
Sen har jag ju ett par dagar som jag kan spendera lite hur jag vill....
Kanske träffa någon ny vän till...kanske träffa många gamla vänner....

Ser fram emot detta...som attan!!

Är rätt stolt över mig själv att jag är på väg.
Att jag tog steget och bara drog.
Asså jag är så fräck!!
Jag gillar mej!!

In i Stockholmsdimman...ut i världen...tillbaka till livet!!!

See ya!!

//N

...tillbaka till mig själv.

Idag har jag börjat skolan. Vi fick rätt så mycket information och sen gjorde vi, tillsammans med en handläggare, en idividuell läroplan...(elelr vad det nu hette). Jag kunde validera rätt många kurser med tanke på att jag har jobbat till och från i detta yrket i snart 10 år.
Men jag är så laddad för dom kurserna jag väl ska läsa. Jag kan liksom inte vänta. Vill börja NU.

Hela dan idag var avsatt för information och eventuellt då en del som skulle kunna bli klara med sin läroplan...handlingsplan...
Och jag var ju en av dom som blev klar, så jag behöver inte åka dit på onsdag. Och eftersom jag inte är bokad denna vecka pga skolstarten så blev jag ju helt plötsligt ledig...resten av veckan...=)

Så imorgon tänker jag göra något som jag aldrig skulle kunna föreställa mig att jag skulle få göra.
Jag ska åka till stockholm!!
Jag har biljetter till Skunk Anansie. Så dom ska jag se imorgon kväll. =)
Sen ska jag passa på att träffa Frida hade jag tänkt. Anders...Strössel...och eventuellt lite nya människor som jag lärt känna.
Jag blir lite pirrig i magen när jag tänker på det.
Men den vuxna, 30-åriga, tråkiga Nettan är inte helt övertygad om att jag ska åka än... Försöker peppa mig själv att "det är klart som fan att jag ska åka!!!!".
Och jag tror nästan att jag har övertygat mig själv att...jag ska åka!!
Varför inte liksom!!? klart att jag ska åka!! När möjligheten ges, ska möjligheten tas!
Så jag gör det....jag bara gör det!!!! =)
Fy fasen va jag är fräck!!

--------------------------------------------------------
Sen var det ju det här med att jag fyllt 30....
Ska inte göra det till något mer än vad det är. Bara två nya siffror som på något sätt ska visa min ålder....
Man är aldrig äldre än vad man gör sig...inte yngre heller för den delen.
Dagen var hur som helst bra. En väldigt vuxen födelsedag. Jag jobbade.
Smörgåstårta hos mam å pap på eftermiddagen.
Många sms och telefonsamtal under dagen. Dock uteblev där sms från två som jag verkligen trodde skulle höra av sig.
Det bevisar nog bara i det ena fallet att den personen verkligen inte är den personen jag en gång älskade.
I det andra fallet blev jag mest bara besviken...ledsen....

På kvällen fick jag "oväntat" besök. Det var mycket trevligt. Och fint. Och kanske för sista gången...
Det kändes som ett hej-då-möte....sorgligt...men så får det vara. För så är det just nu...

Dagen efter den stora dagen fick jag post.
Det finaste brevet jag någonsin fått.
Det gjorde mig SÅ glad...men samtidigt ledsen....även det var lite av ett hej då...ett sista gången....
Aj...nu gör det så där ont igen...
Saknar....saknar väldigt mycket....saknar massor mer än mest....aj...

---------------------------------------------------------------------------------

Men imorgon bär det av. Ut i Världen. Ut i Sverige. Ut i livet!
Jag är på väg.... =)

pussen,kramen,klappen!!

//Nettan